« Tillbaka

2018:1

Bevisbörda och beviskrav för att ett läkemedel har använts. Ej ersättning.

Anmälaren har att styrka att ett läkemedel har använts.

Ärendet gällde en kvinna, född 1972. Hon fick diagnosen narkolepsi typ 1 år 2016.

Kvinnan anmälde att hon drabbats av narkolepsi efter vaccination med Pandemrix. Hon anförde att hon vaccinerades genom skolhälsovårdens försorg tillsammans med sina barn i november 2009 och januari 2010. Som stöd för att vaccinationerna hade skett skickade hon bl.a. in vittnesintyg från en skolsköterska, sin man, sin far och en vän.

Läkemedels­försäkringen avböjde ersättningsanspråket med följande motivering:

Vid försäkringsmedicinsk bedömning fästs särskild vikt vid det som dokumenterats i journaler vid aktuell tidpunkt. Intyg som upprättats lång tid efter en skadehändelse har ett lägre bevisvärde.

Vid vaccinationen på skolan var det den äldre dottern som skulle vaccineras, medan yngsta dottern och modern ska ha erbjudits vaccination spontant. Enligt uppgift ska de alla ha vaccinerats vid två tillfällen. Vid båda tillfällena har man registrerat båda döttrarna i Smittskydd Stockholms vaccinationsregister. Modern finns däremot inte registrerad i detta register. Det går därför inte att hävda att avsaknaden av registrering skulle bero på att vaccinationen inte var planerad, eftersom den lika lite var planerad för den yngre dottern. Det är inte heller sannolikt att man vid båda tillfällena skulle ha glömt bort att registrera modern, men ingen av de övriga.

Kvinnan har inte med tillräcklig styrka kunnat visa att hon fått vaccination med Pandemrix och det är därför inte övervägande sannolikt att hennes narkolepsi har orsakats av Pandemrix. De anmälda besvären har avböjts med stöd av §3 i villkoren.

Nämnden ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten har anmält att hon efter vaccination med Pandemrix i november 2009 och januari 2010 har insjuknat i narkolepsi. Vaccinationerna ska ha skett genom skolhälsovårdens försorg i samband med att hennes två döttrar vaccinerade sig. Vaccinationerna har inte journalförts och finns inte heller noterade i aktuellt vaccinationsregister. Patienten behandlades från november 2010 till mitten av 2011 med kognitiv beteendeterapi på grund av sömnstörningar. Under 2015 sökte hon åter vård på grund av sömnproblem och efter utredning ställdes under 2016 diagnosen narkolepsi typ 1.

Patienten har som stöd för att vaccinationerna har skett skickat in vittnesintyg frånen skolsköterska, sin man, sin far och en vän. Vidare har hon insänt flera skriftliga intyg till stöd för att insjuknandet i narkolepsi skedde under 2010.

Svenska Läkemedels­försäkringen AB har bedömt att patienten inte med tillräcklig styrka kunnat visa att hon fått vaccination med Pandemrix och att det därför inte är övervägande sannolikt att hennes narkolepsi har orsakats av Pandemrix.

Nämnden gör följande bedömning

Patienten har bevisbördan för att vaccination har skett. Det föreligger inte någon bevislättnad för patienten i detta avseende utan hon har att styrka att vaccinationerna har givits.

Nämnden tillämpar fri bevisprövning vilket innebär att samtliga handlingar i promemorian beaktas vid bedömningen, även de av patienten ingivna vittnesintygen. Eftersom bedömningen görs utifrån skriftliga handlingar finns det dock inte någon möjlighet att ställa kontrollfrågor till de vittnen som skrivit intyg i ärendet. Skriftliga vittnesintyg av det slag som patienten åberopat har därför ett mycket lågt bevisvärde och brukar som huvudregel inte heller tillåtas i allmän domstol. Åberopande av vittnen lämpar sig således bättre vid ett muntligt domstolsförfarande där vittnena muntligt och under ed kan lägga fram sina utsagor inför rätten varvid parterna får tillfälle att ställa frågor till dem. Någon motsvarande möjlighet till muntligt hörande av vittnen finns inte i det förfarande som tillämpas av Läkemedelsskadenämnden. Intygen har dessutom i detta fall skrivits många år efter den omstridda vaccinationen, vilket ytterligare förringar bevisvärdet av dem. I avsaknad av någon som helst notering gällande patienten i anslutning till vaccinationstillfällena anser nämnden att patienten inte kunnat visa att hon vaccinerats med Pandemrix. Därmed blir det inte aktuellt att pröva om det föreligger samband mellan vaccination och insjuknande i narkolepsi. Ersättning från läkemedelsförsäkringen kan därför inte lämnas.

LÄKEMEDELSSKADENÄMNDEN

DNR L2018/0064