Preskription

Patienten, född 1964, hade haft en mångårig psykiatrisk kontakt med episoder av inneliggande vård under diagnoserna psykotisk depression och kris samt schizofreniliknande psykos. Besvären hade föranlett behandling med diverse psykofarmaka. Sommaren 2006 påbörjades behandling med läkemedlet Zyprexa 5 mg. Medicineringen hade en god effekt. I januari 2007 höjdes dosen till 7,5 mg. I april 2007 drabbades patienten av en ventrombos i vänster ben. Under hösten 2007 avslutades Zyprexabehandlingen då patienten var rädd för att medicinen kunde bidra till trombossjukdom och då det också fanns en viss ökad risk för denna sjukdom vid behandling med Zyprexa. Anmälan om läkemedelsskada kom in till Läkemedels­försäkringen den 21 februari 2012.

Patienten begärde att hennes ärende skulle prövas av Läkemedelsskadenämnden. Hon hade fått en propp i benet och denna skada hade lett till att hon även hade fått genomgå flera enligt henne hemska undersökningar. På grund av skadan fick hon medicinera med Waran och denna medicinering mådde hon mycket dåligt av.

Läkemedels­försäkringen konstaterade att patienten hade medicinerat med Zyprexa åren 2006 och 2007. Enligt utredningen framgick att hon hade drabbats av en ventrombos i vänster ben i april 2007. I journalanteckning den 1 augusti 2007 noterades att hon kontaktade läkare eftersom hon hade haft funderingar kring sin medicinering och i synnerhet Zyprexabehandlingen. Hon berättade att hon hade drabbats av en djup ventrombos och att hon behandlades med Waran samt att det som biverkan till Zyprexa angavs blodproppar. Läkaren hade då förklarat att blodproppar i sällsynta fall kunde uppkomma vid behandling med Zyprexa. Sin oro för aktuell medicinering upprepade patienten vid senare sjukhusbesök. Under hösten 2007 avslutades medicineringen med Zyprexa och i samband med ett återbesök samma höst noterades att man avstod från att återinsätta Zyprexa på grund av tidigare ventrombos och då det fanns en ökad risk för denna skada vid användning av Zyprexa. Läkemedels­försäkringen konstaterade att patientens anmälan kom in till bolaget den 21 februari 2012. Med anledning av att det hade förflutit mer än tre år från den tidpunkt då patienten fick kännedom om skadan (år 2007) till dess att den anmäldes åberopade Läkemedels­försäkringen preskription i enlighet med § 12 i ersättningsbestämmelserna från år 2012.

Nämnden gjorde i yttrande den 3 april 2013 följande bedömning.

Patienten påbörjade år 2006 behandling med läkemedlet Zyprexa på grund av psykos. I april 2007 drabbades hon av en ventrombos i vänster ben. Under hösten 2007 avslutades behandlingen med Zyprexa. Den 21 februari 2012 inkom till Svenska Läkemedels­försäkringen AB (SLF) en anmälan om läkemedelsskada där patienten gjorde gällande att ventrombosen orsakats av läkemedelsbehandlingen.

SLF åberopade preskription med hänvisning till den treåriga preskriptionstiden i § 12 i försäkringsvillkoren och gjorde gällande att det förflutit mer än tre år från det att patienten år 2007 fått kännedom om skadan till dess att den anmäldes.

Av utredningen i ärendet framgår att patienten, sedan hon fått ventrombosen, funderat över om det fanns ett samband med läkemedelsbehandlingen och känt oro över detta samt att hon när hon kontaktat läkare fått beskedet att Zyprexa kan orsaka blodproppar i sällsynta fall. Mot bakgrund av detta avslutades behandlingen med Zyprexa i november 2007.

Enligt § 12 i tillämpliga ersättningsbestämmelser från år 2012 ska den som vill begära ersättning enligt åtagandet anmäla skadan skriftligen till försäkringsgivaren inom tre år från kännedom om skadan. Av kommentaren till § 12 framgår att den treåriga preskriptionstiden börjar löpa först när det klarlagts att skadan med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel och den skadade bör ha förstått detta. Även om patienten misstänkt att Zyprexa kan ha orsakat ventrombosen och läkemedlet utsatts därför att det kan föreligga en ökad risk för ventrombos så har det aldrig konstaterats att det med övervägande sannolikhet föreligger ett samband mellan läkemedelsbehandlingen och ventrombosen. Det framgår också av FASS att något orsakssamband mellan förekomsten av ventromboemboli och den aktiva substansen i Zyprexa aldrig har fastställts. Vid detta förhållande föreligger inte preskription och ärendet ska prövas i sak.

Dnr L2012/0069