Den treåriga preskriptionstiden, som innebär att en skada ska anmälas inom tre år från kännedom om skadan, börjar löpa först när det klarlagts att patientens skada med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel och patienten bör ha förstått detta. Att ett läkemedel dragits in på grund av att det under vissa förutsättningar kunde föreligga ett samband mellan läkemedlet och insjuknande i hjärtinfarkt eller ischemisk stroke, är inte att likställa med att en patient fått kännedom om att läkemedlet kunde ha orsakat den hjärtinfarkt patienten drabbats av.
Patienten, född 1935, hade sedan år 2002 använt läkemedlet Vioxx. Detta läkemedel drogs in från världsmarknaden den 1 oktober 2004. Patienten hade dessförinnan ordinerats Vioxx sista gången den 14 maj 2003. Den 10 januari 2004 drabbades patienten av en mindre hjärtinfarkt. Vid kranskärlsröntgen verifierades en huvudstamsstenos och patienten genomgick därför en by passoperation den 15 januari 2004. I november 2007 drabbades patienten av förnyade bröstsmärtor med efterföljande sjukhusvistelse.
Patienten gjorde i anmälan, som kom in till försäkringsbolaget Zurich den 3 januari 2008, gällande att hjärtinfarkten och by passoperationen liksom bröstsmärtorna med den efterföljande sjukhusvistelsen var läkemedelsskador orsakade av behandlingen med Vioxx. Patienten anförde vidare att det inte förekommit någon diskussion mellan den behandlande läkaren och honom om varför Vioxx hade bytts ut mot Celebra samt uppgav att han först långt senare fått kännedom om att Vioxx kunde orsaka hjärtinfarkt.
Läkemedelsförsäkringen bedömde att det förelåg samband mellan hjärtinfarkten och behandlingen med Vioxx men att det inte förelåg ett övervägande sannolikt samband med övriga anmälda besvär. Vidare gjorde bolaget gällande att det beträffande hjärtinfarkten förelåg preskription enligt den treåriga preskriptionstiden i § 12 i ersättningsbestämmelserna. Som grund för preskriptionsinvändningen anförde Zurich bl.a. följande. Innan Vioxx den 1 oktober 2004 drogs in från världsmarknaden ordinerades patienten läkemedlet sista gången den 14 maj 2003. Om patienten från och med den 14 maj 2003 dagligen skulle ha medicinerat med Vioxx med den mängd som förskrivits hade läkemedlet räckt fram till mitten av november 2003. I samband med läkarbesök den 17 december 2004 ordinerades patienten behandling med det närbesläktade läkemedlet Celebra som ersättning för det då indragna läkemedlet Vioxx. Vid denna tidpunkt var det mycket väl känt att det kunde föreligga ett samband mellan medicinering med Vioxx och insjuknande i hjärtinfarkt. Mot bakgrund av dessa omständigheter bör patienten i oktober 2004, dvs. då Vioxx drogs tillbaka från världsmarknaden, och under alla förhållanden senast den 17 december 2004, ha förstått att hans insjuknande i hjärtinfarkt med övervägande sannolikhet orsakats genom läkemedelsanvändning med Vioxx. Eftersom anmälan kom in till Zurich först den 3 januari 2008 anser bolaget att patientens krav på ersättning är preskriberat.
Nämnden gjorde i yttrande den 26 mars 2009 följande bedömning.
Hjärtinfarkt.
Zurich har bedömt att det föreligger ett övervägande sannolikt samband mellan hjärtinfarkten och behandlingen med läkemedlet Vioxx men har gjort gällande att patientens ersättningskrav är preskriberat.
En patient som vill begära ersättning för läkemedelsskada ska enligt § 12 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser från den 1 januari 2007 anmäla skadan skriftligen inom tre år från kännedom om skadan. Görs anmälan inte inom angiven tid förloras rätten till ersättning.
Innebörden av den treåriga preskriptionstiden har tidigare prövats av nämnden, som därvid uttalat att denna tid börjar löpa först när det klarlagts att patientens skada med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel och patienten bör ha förstått detta. I praktiken innebär detta att patienten ska ha informerats av vårdgivaren om ett troligt samband.
Zurich, som har bevisbördan för att preskription föreligger, har som grund för preskriptionsinvändningen angett bl.a. följande. Anmälan om skada inkom till Zurich den 3 januari 2008. Patienten fick kännedom om läkemedelsskadan i oktober 2004, då Vioxx drogs tillbaka från världsmarknaden, och under alla förhållanden allra senast i samband med ett läkarbesök den 17 december 2004, då Vioxx byttes ut mot läkemedlet Celebra. Patientens ersättningskrav är följaktligen preskriberat enligt reglerna om treårspreskription.
Patienten har anfört att det var först vid ett uppföljande återbesök i september 2005 som Vioxx nämndes som en av möjliga orsaker till insjuknandet i hjärtinfarkt.Indragningen av Vioxx hösten 2004 innebar att förskrivarkåren fick kännedom om att det under vissa förutsättningar kan föreligga ett samband mellan Vioxx och insjuknande i hjärtinfarkt/ischemisk stroke. Detta förhållande är inte att likställa med att patienten fått kännedom om ett sådant samband. Vid det aktuella läkarbesöket den 17 december 2004 finns inte orsaken till medicinbytet noterad och inte heller någon annanstans i journalföringen anges att Vioxx har diskuterats som eventuell orsak till insjuknandet i hjärtinfarkt i januari 2004.
Nämnden anser därför att Zurich inte har visat att patienten haft kännedom om läkemedelsskadan i mer än tre år innan anmälan gjordes till försäkringsgivaren. Patientens ersättningskrav är därmed inte preskriberat.
Perimyocardit.
I brev från patienten, vilket inkom till Zurich den 22 januari 2009, anger patienten att han anser att insjuknandet i perimyocardit inte har med Vioxxbehandlingen att göra. Nämnden har därför inte prövat ärendet i denna del.
Dnr L2009/0011