Orsakssamband har ansetts föreligga mellan behandling med läkemedel mot depression, vilket kan orsaka trötthet och ortostatiska blodtrycksreaktioner, och uppkomsten av fallolycka med höftfraktur som följd. Höftfrakturen liksom övriga besvär med anledning av läkemedelsbehandlingen har ansetts inte skäligen behöva tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1926, hade insulinbehandlad diabetes mellitus, led av ischemisk hjärtsjukdom och sviterna av en stroke, var dement samt hade artros i höft- och knäleder. På grund av depression insattes Citalopram den 3 januari 2007. Den 10 januari noterades att patienten var mycket trött och att blodsockret var mycket lågt. Senare samma dag ramlade patienten och ådrog sig en högersidig höftfraktur. Patienten opererades och insattes under vårdtiden på Dexofen, Ketogan och Citodon. Under sjukhusvistelsen drabbades patienten av klåda och utslag över hela kroppen samt av hallucinationer. Patienten, som var laktosintolerant, fick även diaréer på grund av läkemedel som innehöll laktos.
Patienten anmälde som läkemedelsskada utslag, klåda, diaréer, hallucinationer, ökad trötthet och förvirring samt höftfraktur.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det förelåg samband mellan läkemedelsbehandlingen och hudbesvären, diaréerna samt den ökade tröttheten och förvirringen. Däremot ansågs samband inte föreligga med hallucinationerna och höftfrakturen.
Nämnden gjorde i yttrande den 5 december 2008 följande bedömning.
Behandlingen med läkemedlet Citalopram påbörjades i januari 2007. Patienten led då av insulinbehandlad diabetes, artros i höft- och knäleder, ischemisk hjärtsjukdom, sviter efter en stroke samt demens. Redan patientens nedsatta allmäntillstånd på grund av dessa besvär innebar en ökad risk för fallolyckor. Insättandet av Citalopram, som kan orsaka trötthet och ortostatiska blodtrycksreaktioner, förstärkte dock ytterligare denna risk. Enligt anhöriga blev patienten förvirrad, yr och ostadig av medicineringen och den i ärendet aktuella fallolyckan inträffade kort tid efter insättandet av läkemedlet. Citaloprambehandlingen har därför enligt nämndens mening haft en sådan avgörande betydelse för uppkomsten av fallolyckan att orsakssamband måste anses föreligga.
Om samband föreligger ska enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna en skälighetsbedömning göras av rätten till ersättning. Enligt nämndens mening ska patienten vid denna bedömning inte behöva tåla den höftfraktur som uppkom vid fallolyckan utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således.
Förutom de direkta biverkningarna av Citalopram i form av ökad trötthet och förvirring får även anmälda besvär som utslag, klåda och hallucinationer ses som följder av behandlingen av den ersättningsbara läkemedelsskadan, dvs. höftfrakturen, och berättigar därmed även de till ersättning från läkemedelsförsäkringen. Däremot anser nämnden att anmälda diaréer inte med övervägande sannolikhet har samband med användning av laktosinnehållande mediciner.
Dnr L2008/0063