Övervägande sannolikt samband har inte ansetts föreligga mellan läkemedelsbehandling för hjärtrytmrubbningar och hjärtstillestånd.
Patienten, född 1984, hade sedan barndomen en känd hjärtrytmrubbning. Han hade även grav epilepsi och Kleinefelters syndrom, dvs. övertalig x-kromosom. Efter tilltagande episoder av omväxlande bradykardi (långsam hjärtverksamhet) och takykardi (ökad hjärtfrekvens) sattes läkemedlet Tambocor in, först med dosen 100 mg x 2 och sedan med dosen 150 mg x 2. Behandlingen minskade perioderna med hjärtrytmrubbningar. Kort tid efter det att läkemedlet satts in fick dock patienten hjärtstillestånd.
Patienten anmälde att han på grund av läkemedelsbehandlingen drabbats av hjärtstillestånd som lett till hjärnskada p.g.a. syrebrist. Han menade att läkemedlet Tambocor, som var känt för biverkan i form av hjärtstillestånd, hade satts in i för stora doser.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte var övervägande sannolikt att det förelåg ett samband mellan läkemedelsbehandlingen och den anmälda skadan.
Nämnden gjorde i yttrande den 2 maj 2007 följande bedömning.
……
Den behandling med Tambocor patienten erhållit var klart indicerad och genomfördes under noggrann övervakning och medverkan av barnkardiologisk expertis. Nämnden delar docenten Kenneth Perssons bedömning i utlåtande den 31 januari 2006 att den exakta mekanismen bakom hjärtstoppet den 10 april 2001 är oklar och mycket svårbedömd. Man kan inte utesluta att det finns ett samband med Tambocormedicineringen, men detta förhållande gör inte sambandet mellan behandlingen med Tambocor och hjärtstilleståndet mer sannolikt än andra tänkbara förklaringar. Sådana kan vara de tidigare allvarliga rytmstörningarna som behandlades med just Tambocor och patientens grava epilepsi.
Nämnden delar således Zurichs bedömning att ett övervägande sannolikt samband inte föreligger mellan läkemedelsbehandlingen och den anmälda skadan. Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte.
Dnr L2006/0128