Förebyggande vaccinationer som givits ett barn, vilka orsakat kortvariga besvär i form av feber och kramper, har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning. Samband har inte ansetts föreligga mellan vaccinationerna och den autism eller det autismliknande tillstånd som barnet senare drabbats av.
Patienten, född 1995, fick förebyggande vaccinationer enligt sedvanligt vaccinationsprogram med Difteri-Tetanus, Polio, Act-HIB den 18 april och den 23 maj 1995, Difteri-Tetanus-Pertussis, Polio och Act-HIB den 4 mars 1996, Pertussis den 7 maj 1996 samt MPR den 20 augusti 1996. Efter den första vaccinationen blev barnet dåligt med hög feber. Barnet reagerade på samma sätt efter nästa vaccination. Efter någon av vaccinationerna fick barnet även kortvariga kramper. I september 1996 utvecklade barnet en kontaktstörning som blivit bestående och som diagnostiserats som barndomsautism.
Patientens vårdnadshavare anmälde som läkemedelsskada dels den feber och de kramper som uppkommit och dels autismen.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade beträffande besvären i form av hög feber och kramper att dessa kunde ha samband med vaccinationerna men att besvär av detta slag efter vaccinationer var väl kända samt att besvären vanligen varade kortare perioder under några dagar. Dessa besvär fick därför skäligen tålas utan rätt till ersättning.
När det gällde autismen ansåg läkemedelsförsäkringen att det inte var övervägande sannolikt att det förelåg samband mellan denna och vaccinationerna.
Nämnden gjorde i yttrande den 11 december 2006 följande bedömning.
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i de i ärendet aktuella ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen från år 2001 sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel. För att en läkemedelsskada skall anses föreligga i ersättningsbestämmelsernas mening är det alltså inte tillräckligt att patientens skada kan ha orsakats genom användning av läkemedel, utan denna orsak skall vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring till skadan.
Om samband föreligger skall enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna en skälighetsbedömning göras av rätten till ersättning. Denna paragraf innebär att en avvägning skall göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen skall samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Nämnden har att ta ställning till två anmälda skador, dels reaktioner på sedvanligt vaccinationsprogram där barnet drabbats av kramper och feber, dels att barnet skulle ha drabbats av autism på grund av vaccinet.
Feber och kramper.
Vaccinationerna som har givits i förebyggande syfte har ett riskpanorama som måste anses väl känt. De besvär barnet drabbats av har samband med vaccinationen men de var kortvariga om än självklart skrämmande för föräldrarna. Nämnden delar bolagets bedömning att reaktionerna på de olika vaccinationerna i detta avseende skäligen får godtas vid en bedömning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna.
Autism eller autismliknande tillstånd.
Det är inte vetenskapligt klarlagt vad som orsakar dessa tillstånd. Misstanken om att olika vaccin kan vara en orsak har varit föremål för åtskilliga undersökningar och vetenskapliga studier. Enligt ett flertal under de senaste åren publicerade studier, till exempel den av överläkaren Kerstin Malmberg i utlåtande den 19 maj 2005 i detta ärende åberopade artikeln ”No effect of MMR withdrawal on incidence of autism: a total population study”, Honda H m.fl. i Child Psychol. Psychiatry 2005 Jun; 46(6):572-9 och det stora arbetet ”Pervasive developmental disorders in Montreal, Quebec, Canada: prevalence and links with immunizations” publicerat i Pediatrics 2006 Jul; 118 (1):e 139-50), finns dock inte något stöd för ett sådant samband. Detta är även den idag förhärskande uppfattningen inom läkarvetenskapen. Det i § 3 uppställda kravet att den anmälda skadan med övervägande sannolikhet skall ha orsakats av vaccinationerna är sålunda inte uppfyllt.
Med anledning av uppgifterna om bristande information vill nämnden framhålla att ersättningsbestämmelserna inte innehåller något åtagande att lämna ersättning vid brister i information som lämnas före behandlingen om
de särskilda risker för läkemedelsbiverkningar som kan förekomma. Ersättningsåtagandet omfattar således endast själva behandlingen och de biverkningar som därigenom eventuellt kan ha uppkommit.
Nämnden gör således samma bedömning som Zurich och anser att det inte föreligger någon ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr L2006/0061