Antibiotikum som använts vid behandling av prostatit har orsakat bl.a. värk i knän och fötter. Att läkemedlet kunde orsaka skada av det slag som drabbade patienten var vid behandlingstillfället inte känt för fackmannen här i landet. Sådant objektivt stöd för ett orsakssamband mellan läkemedel och uppkommen skada som krävs för att preskriptionstiden skall börja löpa har, trots att patienten som var läkare misstänkte ett samband och själv satte ut läkemedlet, inte ansetts finnas förrän detta konstaterats i ett från läkemedelsförsäkringen inhämtat utlåtande. Preskription har därför inte förelegat.
Patienten, född 1956, behandlades för prostatit med Ciproxin under perioden 13 oktober 2001–23 oktober 2001. Efter ett par dagars behandling uppstod smärta i vänster knä och senare även i höger knä samt generellt i muskulaturen. Patienten, som var läkare, misstänkte att det fanns ett samband mellan läkemedlet och besvären. Han satte därför ut läkemedlet. Anmälan om läkemedelsskada i form av värk i knän och fötter, svårigheter att gå samt knäledscystor inkom till läkemedelsförsäkringen den 20 januari 2005.
Patienten uppgav att han tog kontakt med det läkemedelsbolag som tillverkat läkemedlet för att påtala att samband kunde föreligga samt få uppgifter som kunde tala för att detta var fallet. Efter en längre tids korrespondens utan att han fick de uppgifter han begärde avbröts kontakten under början av år 2003.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade, sedan läkarutlåtande daterat den 5 juli 2005 inhämtats, att det var övervägande sannolikt att det förelåg ett samband mellan läkemedlet och de anmälda besvären. Enligt läkemedelsförsäkringen hade patienten själv uppgett att han insett sambandet redan den 20 oktober 2001 eller i vart fall senast den 23 oktober 2001, varför han upphört med medicineringen. Läkemedelsförsäkringen menade att det när anmälan om läkemedelsskada inkom den 20 januari 2005 gått mer än tre år sedan patienten fått kännedom om skadan och åberopade preskription enligt bestämmelsen om treårig preskriptionstid i § 12 i ersättningsbestämmelserna.
Nämnden gjorde i yttrande den 14 augusti 2006 följande bedömning.
Nämndens prövning avser frågan om preskription föreligger eller inte. Enligt § 12 i de i ärendet aktuella ersättningsbestämmelserna från år 2001 skall den som vill begära ersättning inom tre år från det han fick kännedom om skadan anmäla denna skriftligen till försäkringsgivaren. Görs inte anmälan inom angiven tid förloras rätten till ersättning för skadan enligt åtagandet.
Patienten, som är läkare, påbörjade på grund av prostatit behandling med Ciproxin den 13 oktober 2001. Den 23 oktober 2001 satte han ut preparatet då han misstänkte att läkemedlet orsakade den tilltagande smärta i knän och ben som uppkom. Denna misstanke förstärktes vid de litteraturstudier patienten gjorde. Vid ultraljudsundersökning och MR-undersökning i december 2001 konstaterades att patienten hade en Bakercysta i vänster knä. Patienten kontaktade då läkemedelsföretaget Bayer, som var tillverkare av Ciproxin. Enligt patienten skedde detta framför allt för att be om Bayers erfarenhet av exponeringar med Ciproxin och för att få del av mätdata angående uppladdningen av ciprofloxacin i bindväv, brosk och muskelvävnad så att han bättre skulle kunna förstå och dokumentera tidsförloppet och orsakssambandet. Från Bayers sida angavs att den uppkomna skadan var en idrottsskada även om samband mellan läkemedlet och skadan inte kunde uteslutas. Patienten hade upprepade kontakter med Bayer under större delen av år 2002 men fick inte de data eller uppgifter han efterfrågade. Enligt patienten ansåg han att han under den tid dessa efterforskningar skedde inte hade anledning att kontakta försäkringsbolag.
Patientens anmälan om läkemedelsskada inkom till Zurich den 20 januari 2005.
Zurich har, efter att ha inhämtat utlåtande från docenten Göran Blohmé, daterat den 5 juli 2005, funnit att det föreligger övervägande sannolikhet för samband mellan läkemedelsbehandlingen och de anmälda besvären.
Försäkringsbolaget har gjort gällande att patienten insett detta samband i vart fall den 23 oktober 2001, då patienten själv satte ut läkemedlet, och således haft kännedom om skadan vid denna tidpunkt. Eftersom anmälan inkom först den 20 januari 2005 har det enligt Zurich förflutit mer än tre år från den tidpunkt patienten fick kännedom om skadan och ersättning har därför avböjts på grund av preskription.
Avgörande för frågan om preskription föreligger eller inte är i detta fall den tidpunkt vid vilken patienten kan anses ha fått kännedom om att det föreligger en skada i ersättningsbestämmelsernas mening. Den treåriga preskriptionstiden i § 12 i de tillämpliga ersättningsbestämmelserna förutsätter att ersättningsanspråket avser en läkemedelsskada. Med en sådan skada förstås enligt § 3 en skada som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel. Det innebär att den treåriga preskriptionstiden inte börjar löpa innan det har klarlagts att ett sådant samband är övervägande sannolikt även om detta samband har kunnat misstänkas tidigare. Inte ens om den skadelidande för egen del är övertygad om att hans skada har orsakats genom läkemedelsanvändning börjar preskriptionstiden löpa förrän det finns ett objektivt stöd för ett orsakssamband. En insiktsfull skadelidande, som visserligen själv tror att det finns ett orsakssamband mellan hans skada och användningen av läkemedel men samtidigt vet att han inte kan få ersättning från läkemedelsförsäkringen därför att det inte i försäkringens mening föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant samband, bör utan risk för preskription kunna dröja med att framställa sitt ersättningsanspråk till dess det har klarlagts att ett samband är övervägande sannolikt. En första förutsättning för att den treåriga preskriptionstiden skall börja löpa bör vara att den skada som den skadelidande gör gällande är en för fackmannen här i landet känd skada. Vidare bör krävas att skadan i det enskilda fallet av den praktiskt verksamme läkaren kan konstateras vara en sannolik följd av läkemedelsanvändningen. Slutligen skall den skadelidande ha blivit medveten om eller i vart fall bort förstå att skadan utgör en läkemedelsskada i den mening som angetts.
I detta fall har patienten misstänkt att det varit läkemedlet som orsakat de anmälda besvären. Han har vid egna efterforskningar fått visst stöd för sina misstankar men har vänt sig till läkemedelstillverkaren Bayer för att, som han uppgett, bättre kunna förstå orsakssambandet. Bayer har vid den korrespondens som pågick till i vart fall september 2002 inte lämnat ut de uppgifter patienten efterfrågat och har gjort gällande att patientens skada troligen är en idrottsskada även om det inte kan uteslutas att det föreligger ett samband med läkemedelsanvändningen.
Även om patienten således misstänkt ett samband mellan läkemedlet och de besvär som uppkommit har han inte från tillverkaren av läkemedlet fått någon bekräftelse på att ett samband förelegat. Att läkemedlet kunde orsaka en skada av det slag som drabbade patienten var heller inte känt för fackmannen här i landet. Först genom det utlåtande som avgavs av Göran Blohmé den 5 juli 2005 kan det anses föreligga ett sådant objektivt stöd för ett orsakssamband mellan läkemedlet och patientens besvär som krävs för att den treåriga preskriptionstiden skall börja löpa. Preskription föreligger således inte.
Dnr L2006/0005