Nytillkomna och väsentligt förändrade kunskaper har inneburit att samband har ansetts föreligga mellan nässpray som använts vid nästäppa och den ögonsjukdom patienten drabbades av. Därvid har bedömts att skadeanmälan borde prövas från och med det första insjuknandet då anmälan först gjordes även om sambandet vid denna tidpunkt inte var känt. Med hänsyn till att det varit fråga om en relativt lindrig grundsjukdom och en under behandlings¬tiden i princip okänd biverkan har ansetts att rätt till ersättning förelegat. Patienten har inte fått sitt vårdbehov tillgodosett förrän han uppsökte en ögonspecialist i Turkiet. Med hänsyn till detta har kostnaderna i samband med denna läkarundersökning, i den mån de inte ersatts från annat håll, ansetts vara ersättningsbara även om kostnader som uppkommit i samband med privat läkar- och sjukvård eller vård utomlands som regel inte kan ersät¬tas från läkemedelsförsäkringen.
Patienten, född 1961, anmälde år 1998 att han efter ett års regelbunden behandling med Rhinocourt Aqua nässpray hade fått besvär med kraftig synnedsättning – retinitis centralis serosa. Läkemedelsförsäkringen utredde ärendet och fann att det inte förelåg något samband mellan anmälda besvär och läkemedlet. Patienten började då åter använda läkemedlet. I slutet av mars 2004 insjuknade patienten återigen i samma ögonsjukdom med en synförsämring på vänster öga. Sjukdomstiden varade under cirka en månad. Vid besök i Turkiet kontaktade patienten en ögonläkare som upplyste om att kortisonbaserade preparat var orsaken till ögonproblemen. Efter utredning fann sedan läkemedelsförsäkringen att det förelåg samband mellan Rhinocourt Aqua nässpray och synbesvären.
Patienten anmälde som skada ögonsjukdom i form av vätskeansamling i gula fläcken vilket lett till synnedsättning (Central Serous Chorioretinopathy, CSCR). Han angav därvid att han redan år 1998 hävdat att det funnits ett samband mellan medicineringen och hans ögonbesvär. Patienten yrkade ersättning för bl.a. de kostnader han haft i samband med läkarvård i Turkiet.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att de besvär som anmälts år 1998 och då bedömdes inte vara en läkemedelsskada inte kunde tas upp till ny bedömning trots att man senare konstaterat att samband förelåg mellan ögonsjukdomen och läkemedlet. På grund av denna inställning tog läkemedelsförsäkringen endast ställning till den merskada som uppkommit år 2004. Det bedömdes därvid att biverkningen, besvär som varat kortare tid än en månad, skäligen fick tålas utan rätt till ersättning. Läkemedelsförsäkringen lämnade vidare ett förbehåll med rätt för patienten att få återkomma inom 10 år om han återinsjuknade i samma sjukdom.
Nämnden gjorde i yttrande den 12 juni 2006 följande bedömning.
Vilken sjukdomsperiod kan prövas?
Trygg-Hansa, som år 1998 administrerade läkemedelsförsäkringen, bedömde i beslut den 1 september 1998 att det inte med övervägande sannolikhet förelåg ett samband mellan användningen av läkemedlet Rhinocourt Aqua och patientens ögonbesvär, eftersom det enligt försäkringsbolaget inte fanns en tillräcklig medicinsk dokumentation för att kunna godta ett sådant samband.
Enligt patienten återupptog han behandlingen mot sin nästäppa med Rhinocourt Aqua – trots att han misstänkte att det fanns ett samband mellan läkemedlet och hans ögonbesvär – eftersom varken försäkringsbolaget eller hans behandlande läkare ansåg att ögonbesvären var läkemedelsutlösta. I mars 2004 insjuknade patienten med nya besvär från ögonen och ungefär två månader senare, i samband med ett besök hos en ögonspecialist i Turkiet, utsattes läkemedlet på den grunden att det kunde försämra patientens ögonsjukdom i form av Central Serous Chorioretinopathy (CSCR) och utlösa ett återfall i sjukdomen. I utlåtande den 20 februari 2005 ansåg den ögonmedicinske rådgivaren hos Zurich, det försäkringsbolag som numera administrerar läkemedelsförsäkringen, att sambandet mellan Rhinocourt Aqua och CSCR är övervägande sannolikt. Med hänsyn till den nytillkomna och väsentligt förändrade kunskapen om orsakssambandet anser nämnden att patientens skadeanmälan bör prövas i sin helhet, d.v.s. från och med det första insjuknandet i januari 1997.
Föreligger rätt till ersättning?
Om samband föreligger skall enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna en skälighetsbedömning göras av rätten till ersättning. Denna paragraf innebär att en avvägning skall göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen skall samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Med hänsyn till den relativt lindriga grundsjukdomen och att det här rör sig om en under behandlingstiden i princip okänd biverkan, anser nämnden att patienten skäligen inte bör tåla uppkomna ögonbesvär utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger alltså.
Kostnadsersättning.
Den grundläggande regeln för rätt till ersättning när det gäller kostnader i samband med en läkemedelsskada är att kostnaderna skall anses vara skadebetingade, nödvändiga och skäliga samt inte ersättas från annat håll. Enligt den praxis som finns är det endast vårdkostnader som ligger inom s.k. normal standard som kan ersättas. I normalfallet anses det vara den vård som tillhandahålls inom den offentliga sjukvården.
Kostnader som uppkommit i samband med privat läkar- och sjukvård eller vård utomlands kan som regel inte ersättas från läkemedelsförsäkringen, eftersom det oftast går att få likvärdig vård genom den offentliga sjukvården i Sverige. Endast när det är fråga om kostnader för specialistvård eller specialundersökning, som inte funnits att tillgå inom den offentliga sjukvården i Sverige, kan det anses att särskilda kostnader för sådan vård är befogade och därmed ersättningsgilla.
I detta speciella fall är det först när patienten i maj 2004 uppsöker en ögonspecialist i Turkiet som han fått sitt vårdbehov tillgodosett. Därför bör åtminstone kostnaderna i samband med själva läkarundersökningen i Turkiet ersättas från försäkringen, förutsatt att inte kostnaderna har ersatts från annat håll. Huruvida även resekostnaderna i anledning av resan till Turkiet våren 2004 kan ersättas får närmare utredas av Zurich liksom övriga kostnadskrav.
Dnr L2005/0111