Läkemedel som satts in vid behandling av schizofreni har initialt ordinerats korrekt men har under den fortsatta behandlingstiden ordinerats i strid med föreskrifter och anvisningar. Ersättning för den skada som uppkommit vid den fortsatta behandlingen har därför, enligt § 4 i ersättningsbestämmelserna från år 2001, ansetts inte kunna utgå.
Patienten, född 1972, hade sedan 20-årsåldern tilltagande psykiska besvär. År 1998 ställdes diagnosen schizofreni. Initialt behandlades patienten med Risperdahl men under tiden april 1998–juni 2004 fick patienten i stället Zyprexa. Fortsatt behandling skedde sedan med Zeldox. I december 2003 konstaterades att patienten fått diabetes mellitus.
Patienten menade att Zyprexa gett honom en viktökning som i sin tur orsakat diabetes. Han ansåg vidare att denna biverkan var allvarligare än hans grundsjukdom.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte var övervägande sannolikt att det förelåg samband mellan läkemedelsbehandlingen och patientens diabetes.
Nämnden gjorde i yttrande den 21 december 2006 följande bedömning.
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i de aktuella ersättningsbestämmelserna från år 2001 sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel.
Enligt § 4 ersätts inte läkemedelsskada om skadan är orsakad av förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter och anvisningar.
Patienten har anmält att han har drabbats av kraftig viktuppgång som medfört diabetes mellitus till följd av behandlingen med Zyprexa. Det är väl känt att denna typ av läkemedel ofta ger upphov till viktökning. I FASS anges viktökning vara en mycket vanlig biverkan till Zyprexa, d.v.s. att > 1/10 patienter drabbas av denna biverkan. Av journalerna och behandlande läkares intyg framgår att patienten ökat i vikt med nästan 50 kg under den tid han behandlades med Zyprexa, d.v.s. från april 1998 till juni 2004. Mot bakgrund av detta anser nämnden att det är övervägande sannolikt att den anmälda viktökningen har orsakats av Zyprexabehandlingen. Den kraftiga viktökningen har sedan överbelastat glukosomsättningen, vilket har utlöst diabetessjukdomen.
Viktökning är således en mycket vanlig och närmast förväntad biverkan till neuroleptikabehandling. Behandlande läkare bör därför följa upp behandlingen noga med råd om kost och motion och genom aktiva insatser stödja
patienten för att på så sätt minimera och kontrollera viktuppgången så att den inte blir av sådan omfattning att den medför allvarliga hälsorisker.
Patientens blodsocker kontrollerades i maj 1998 och därefter finns inga uppgifter i journalerna som visar att man gjort fortsatta kontroller. Patienten sökte därefter i december 2003 när han själv kontrollerat blodsockret och upptäckt hyperglykemi. År 2000 påtalade patienten kraftig viktuppgång på 10–20 kg och önskade remiss till dietist. Därefter finns ingen uppföljning av hans viktproblematik. Först i samband med att diabetesen upptäcktes i slutet av år 2003 konstaterades att patienten då hade gått upp nästan 50 kg i vikt och byte till annat läkemedel mot schizofreni gjordes.
Mot bakgrund av detta anser nämnden det i och för sig vara korrekt att initialt ordinera Zyprexa men att behandlingen har följts upp på ett bristfälligt sätt. Läkemedelsskadan har således uppkommit till följd av att läkemedlet under den fortsatta behandlingstiden ordinerats i strid med föreskrifter och anvisningar. Nämnden konstaterar också att patienten erhållit ersättning genom patientförsäkringen just på grund av otillräcklig uppföljning av läkemedelsbehandlingen. Ersättning kan därmed, enligt § 4 i ersättningsbestämmelserna, inte utgå.
Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger inte.
Dnr L2006/0089