Skadelidande som drabbats av ersättningsbar skada i form av hjärnblödning har ansetts ha styrkt att han, om skadan inte inträffat, skulle ha haft en chefsbefattning med viss förvärvsinkomst. Läkemedelsskadan har bedömts ha orsakat hela arbetsoförmågan.
Patienten, född 1944, drabbades i november 2001 av lungemboli. Man satte därför in behandling med det blodproppslösande läkemedlet Actilyse. I anslutning till detta fick patienten en hjärnblödning. Patienten fick i efterförloppet besvär med kraft och finmotorik i höger arm, instabilitet i höger ben, talsvårigheter med afasi, trötthet, koncentrations- och minnessvårigheter samt synnedsättning. Den akuta sjuktiden bedömdes till ca ett år. Kvarstående besvär i form av uttalad förlamning i höger hand, vissa talsvårigheter, gångsvårigheter och trötthet ansågs motsvara en sammanlagd invaliditet på 58 procent.
Patienten gjorde beträffande ersättningen för inkomstförlust gällande att han, om skadan inte inträffat, skulle ha innehaft arbete i chefsställning med en lön på 29 000–30 000 kr i månaden.
Läkemedelsförsäkringen avböjde att lämna ersättning för inkomstförlust och menade att patientens arbets- och inkomstsituation inte skulle ha varit en annan även om läkemedelsskadan inte hade inträffat.
Nämnden gjorde i yttrande den 7 juni 2005 följande bedömning.
Zurich har begärt att nämnden först tar ställning till huruvida patienten, om den ersättningsbara läkemedelsskadan – en hjärnblödning – inte inträffat, skulle kunna ha en lön i nivå med vad som görs gällande i ärendet, d.v.s. 29 000–30 000 kr i månaden.
Zurich har avböjt att lämna ersättning för inkomstförlust, då man ansett att patientens nuvarande arbets- och inkomstsituation skulle ha varit densamma även om skadan inte hade inträffat. Man har till stöd för sin inställning åberopat bland annat följande: Arbetsmarknaden inom IT-sektorn var vikande åren 2001–2003 med en god tillgång på arbetskraft med goda kvalifikationer. Patienten hade varit arbetslös drygt ett år innan skadan inträffade och var då 56 år. Vidare hade det utbildningsföretag inom databranschen (”företaget”), som patienten hänvisar till, med hänsyn till sitt resultat åren 2000–2002 inte haft någon möjlighet (”bärighet”) att anställa en person i chefsställning med en lön om 29 000–30 000 kr i månaden. Zurich har även redovisat kontakter med länsarbetsnämnden i Östergötlands län till stöd för uppgifterna om situationen på arbetsmarknaden.
Patienten har i inlagor bl.a. noggrant beskrivit sin förvärvsinkomst åren 1992–2001 och de olika aktiviteter och omfattande ansträngningar han vidtog för att erhålla ny anställning under tiden efter det att han i december 1998 p.g.a. arbetsbrist sades upp från den anställning han haft sedan 1974 och fram till insjuknandet i november 2000. Han har därvid åberopat att han vid årsskiftet 2000/2001 skulle ha anställts vid det ovan angivna företaget om skadan inte inträffat. Han har bl.a. hänvisat till två skrivelser från företaget där företrädare för bolaget lämnat uppgifter om företagets kontakter med och bedömning av patientens kvalifikationer samt om den tilltänkta anställningen. Patienten har uppgett att företaget betalade en utbildning för honom innan skadan inträffade och att han under år 1999 vid ett flertal tillfällen hade uppdrag som IT-lärare hos företaget. Han har även framhållit att hans blivande anställning grundades mindre på i och för sig viktiga kunskaper i programspråket RPG och mer på hans möjligheter att med hjälp av kontaktnät och erfarenhet bygga upp ett nytt platskontor inom företaget.
Patienten har till ytterligare stöd för sitt yrkande ingett och åberopat årsredovisning från företaget avseende verksamhetsåret 2003 enligt vilken bolaget redovisar en fördubbling av omsättningen jämfört med år 2002.
Det åligger patienten att styrka sitt påstående att han skulle ha haft viss förvärvsinkomst om skadan inte hade inträffat. Nämnden anser att vad som framkommit om patientens inkomster under åren före skadetillfället, hans allmänna kvalifikationer, de ansträngningar han gjort för att få nytt arbete samt uppgifterna om den tilltänkta anställningen hos företaget från årsskiftet 2000/2001 sammantaget innebär att han får anses ha visat att han skulle ha haft en månadsinkomst på 29 000–30 000 kr om läkemedelsskadan inte inträffat. Varken de av Zurich åberopade allmänna uppgifterna om en vikande arbetsmarknad inom IT-sektorn, den omständigheten att patienten varit arbetslös viss tid före skadetillfället eller invändningen om att företaget inte skulle ha haft förutsättningar att anställa patienten utgör, mot bakgrund av vad patienten med stöd av ingivna handlingar anfört om de särskilda skälen till att just han skulle ha erhållit anställning hos företaget om han inte insjuknat samt ingiven bokslutsinformation för företaget, skäl att göra en annan bedömning. Patienten har därmed rätt till ersättning för inkomstförlust för tiden efter det att sjukskrivningen p.g.a. lungembolin skulle ha upphört om han inte hade drabbats av hjärnblödning.
Nämnden har därmed, enligt Zurichs begäran, att ta ställning till hur stor del av arbetsoförmågan som beror på läkemedelsskadan. Ersättning för framtida inkomstförlust ska utgå om det vid den akuta sjukdomstidens slut kvarstår invaliditet som kan antas leda till minskade inkomster i framtiden eller till att arbetsinkomst helt uteblir. Docenten Charlotte Sachs har i ingivet yttrande, som det får förstås, ansett att patientens invaliditet (58 procent) helt är att hänföra till följderna av den hjärnblödning som bedömts utgöra en läkemedelsskada. Försäkringskassan har, med beaktande av gjord försäkringsmedicinsk bedömning, bedömt att patientens arbetsförmåga på grund av medicinska skäl är varaktigt helt nedsatt. Docenten Kenneth Persson har i ingivet yttrande daterat den 9 januari 2003 uppgett att det är troligt att patienten, om hjärnblödningen inte hade inträffat, skulle återvinna åtminstone 90 procent av sin arbetsförmåga efter behandling av lungemboli. Vid sådant förhållande bör enligt nämndens bedömning hela arbetsoförmågan tillskrivas läkemedelsskadan.
Dnr L2004/0099