Antiinflammatoriskt läkemedel av NSAID-typ har, oavsett om läkemedlet framkallat ulcerös colit i en tidigare frisk tarm eller om läkemedlet har aktiverat en latent ulcerös colit som inte tidigare gett symtom, ansetts ha orsakat såväl det initiala diarrétillståndet som patientens ulcerösa colit. Däremot har uppkomna reumatiska besvär inte ansetts ha samband med läkemedlet.
Patienten, född 1949, ordinerades Voltaren under tiden 2001-03-01 till 2001-03-08 p.g.a. ryggsmärtor. Under pågående behandling fick hon buksmärtor varför behandlingen med läkemedlet avbröts. I efterförloppet fick patienten diarréer som helt hade upphört den 6 juni 2001. Under hösten 2002 sökte patienten läkare för reumatiska besvär.
Patienten ansåg att det var Voltaren som orsakat den ulcerösa coliten och att de reumatiska besvären var en direkt följd av den ulcerösa coliten.
Läkemedelsförsäkringen bedömde att det fanns ett samband mellan Voltaren och en ospecifik övergående colit och konstaterade att Voltaren även kunde ge en tillfällig försämring av en tidigare latent ulcerös colit. Däremot ansåg läkemedelsförsäkringen att Voltaren inte kunde ge upphov till ett tillstånd med den specifika diagnosen ulcerös colit. Vidare bedömde man att den artrit som uppkommit varit ett övergående tillstånd som inte medfört någon medicinsk invaliditet, samt att senare reumatiska besvär inte var en direkt följd av läkemedelsbehandlingen.
Nämnden gjorde i yttrande den 15 mars 2005 följande bedömning.
Den ulcerösa coliten.
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen sjukdom eller skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel. För att läkemedelsskada ska anses föreligga i ersättningsbestämmelsernas mening är det inte tillräckligt att patientens skada kan ha orsakats genom läkemedelsanvändningen, utan denna orsak ska vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring till skadan.
Voltaren är ett antiinflammatoriskt läkemedel av NSAID-typ. Nämnden har vid två tidigare tillfällen prövat ett likartat fall (L2002/0075 och L2004/0041) där frågan gällde om läkemedlet Ibumetin, ett annat läkemedel av NSAID-typ, hade orsakat ulcerös colit. Nämnden fann i det fallet att övervägande sannolikhet talade för ett orsakssamband och finner inte skäl att i det nu aktuella fallet göra en annan bedömning.
Enligt nya vetenskapliga rön, t.ex. artiklar i Archives of Internal Medicine (Colitis induced by nonsteroidal anti-inflammatory drugs 1992;152:625–632) och Gut (Non-steroidal anti-inflammatory drugs are associated with emergency admission to hospital for colitis due to inflammatory bowel disease 1997;40:619–622), medför bruk av NSAID en ökad risk för inflammatorisk tarmsjukdom, t.ex. ulcerös colit. Enligt nämndens mening talar även den kliniska bilden i detta fall mycket starkt för ett samband mellan läkemedelsbehandlingen och patientens ulcerösa colit. Oavsett om läkemedlet i detta fall framkallat ulcerös colit i en tidigare frisk tarm eller om läkemedlet har aktiverat en latent ulcerös colit som tidigare inte gett symtom, anser nämnden att det är övervägande sannolikt att läkemedlet i detta fall varit orsak till både det initiala diarrétillståndet och patientens ulcerösa colit.
Zurich har vitsordat att det initiala diarrétillståndet har orsakats av aktuell läkemedelsanvändning och försäkringsbolaget har också lämnat ersättning för denna sjukdomsperiod. Enligt nämndens mening bör ersättning således lämnas även för följderna av den ulcerösa coliten.
Ledbesvären.
När det däremot gäller patientens ledbesvär anser nämnden att dessa inte med övervägande sannolikhet har orsakats genom användningen av läkemedlet Voltaren, varken direkt genom läkemedelsanvändningen eller indirekt av den läkemedelsutlösta ulcerösa coliten. Ersättning från försäkringen kan därför inte lämnas för ledbesvären.
Dnr L2004/0088