På grund av läkemedelsbehandling i förebyggande syfte efter sektorresektion av bröstcancer utan påvisad metastas har det uppkommit en mera svårartad lunginflammation med över en månads sjukhusvistelse och långvarig cortisonbehandling. Det har varit fråga om en känd biverkan som dock har ansetts vara så sällsynt att den betraktats som oväntad och oförutsedd. Med hänsyn till dessa omständigheter och till att indikationen för behandlingen vid patientens ålder (73 år) bedömts vara relativ, har lunginflammationen ansetts inte skäligen behöva tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1930, fick efter bröstcanceroperation sommaren 2002 behandling med Nolvadex. Hon insjuknade i januari 2003 med lättare feber, hosta och andnöd. Patienten togs in på sjukhus och läkemedlet sattes ut den 20 februari 2003. Den 20 mars 2003 skrevs patienten ut.
Patienten begärde ersättning för den biverkan som uppkommit på grund av läkemedelsbehandlingen.
Läkemedelsförsäkringen bedömde att det förelåg samband mellan Nolvadexbehandlingen och den lunginflammation som patienten drabbades av. Man ansåg dock att biverkningarna relativt sett inte var allvarligare än grundsjukdomen och att patienten därför inte hade rätt till ersättning.
Nämnden gjorde i yttrande den 27 maj 2004 följande bedömning.
Nämnden delar Zurichs bedömning att patientens lunginflammation med övervägande sannolikhet orsakats av behandlingen med Nolvadex.
Nämnden har därför beträffande lunginflammationen gjort en skälighetsbedömning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna. Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen ska samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Indikationen för Nolvadexbehandling vid patientens ålder får anses vara relativ efter sektorresektion av bröstcancer utan påvisad metastas, som i detta fall, även om förebyggande medicinering är en accepterad rutin. Den biverkan som patienten drabbats av är i och för sig känd, men enligt nämndens mening är den så sällsynt att den i det enskilda fallet får anses vara oväntad och oförutsedd. I detta fall har det akuta sjukdomsförloppet på grund av biverkan dessutom varit svårartat med över en månads sjukhusvistelse och en långvarig cortisonbehandling.
Vid en samlad bedömning av de omständigheter som angetts ovan finner nämnden att den läkemedelsutlösta lunginflammationen, som inte var förutsebar, var så omfattande och svårartad att den inte skäligen bör tålas utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför.
Dnr L2004/0020