Jämkning av ersättning för inkomstförlust har skett med hänvisning till att det funnits konkurrerande skadeorsaker.
Patienten, född 1956, fick efter behandling med p-pillret Desolett, vilken påbörjades år 1988, en ventrombos i höger öga. Skadan, som bedömdes som p-pillerutlöst, ledde till synnedsättning och inom ett par år till blindhet. Under 1990–91 utvecklade patienten även svår huvudvärk. På grund av dessa besvär sjukskrevs patienten. Hon beviljades halvt sjukbidrag från januari 1992 och helt sjukbidrag från januari 1993. I september 1993 drabbades patienten av livmoderhalscancer. Efter behandling och fem års uppföljning bedömdes cancern som utläkt. Fr.o.m. januari 1995 beviljades patienten hel förtidspension. I sin ansökan om sjukpension i augusti 1994 hänvisade patienten till sin synskada och värk i huvud och öga men även till krampsmärtor i området för canceroperationen, svårighet att tömma blåsan, tarmbesvär och psykisk press relaterad till cancerdiagnosen. Under hösten 1994 hade patientens livssituation även försvårats med psykiska besvär i samband med en konflikt med tidigare make. I september 1997 opererades patienten för carpaltunnelsyndrom. I efterförloppet till denna operation drabbades patienten av värk och tryckömhet i höger handflata samt ärrsmärta. Under 1998–99 förvärrades värken och patienten utvecklade ett sedan dess bestående generellt smärtsyndrom med ömhet i leder, ben och muskler samt brännande smärta mellan skulderbladen och smärtor i båda höftlederna vid gång.
Med anledning av läkemedelsskadan i form av ventrombos i höger öga bedömde läkemedelsförsäkringen den akuta sjuktiden till en månad och ersättningen för sveda och värk till 2 000 kr. Den medicinska invaliditetsgraden bedömdes till 28 procent enligt 1981 års tabellverk, vilket innebar 23 procent enligt 1996 års tabell. Beträffande inkomstförlust ansåg läkemedelsförsäkringen att det förelåg konkurrerande, ej läkemedelsorsakade, sjukdomsbesvär som år 1993 helt slog ut patienten från arbetsmarknaden. Hel inkomstförlust skulle därför endast ersättas för tiden 1990-01-30 till 1993-08-31. För tiden därefter ansågs att ersättningen för inkomstförlust skulle regleras enligt principen delad förlust. I fråga om kostnader ansåg läkemedelsförsäkringen att dessa för förfluten tid skäligen kunde uppskattas till 30 000 kr. För framtiden godtogs i och för sig att kostnaderna kunde uppskattas till 5 360 kr per år men med hänvisning till konkurrerande skadeorsaker accepterades endast ett avrundat belopp om 2 700 kr per år.
Patienten yrkade ersättning för sveda och värk med ett icke preciserat belopp men gjorde gällande att den akuta sjuktiden var längre än en månad. Hon yrkade vidare ersättning för inkomstförlust fullt ut under tiden fr.o.m. 1990-01-30 eller i vart fall fr.o.m. 1995-01-01 och fram till ordinarie pensionsålder 65 år. Därefter yrkade hon ersättning för pensionsförlust. För kostnader yrkade patienten ersättning med 28 650 kr per år.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att ersättningen skulle bestämmas i enlighet med den bedömning som gjorts. När det gällde ersättningen för inkomstförlust fastslogs att utvecklingen av ett generellt bestående smärtsyndrom torde utgöra grund för hel arbetsoförmåga. Läkemedelsförsäkringen konstaterade vidare att det i detta fall var svårt att bedöma om det generella smärtsyndromet hade ett direkt samband med ögonskadan, om det uppkommit på grund av den totala svåra livssituationen med ett flertal kroppsliga och psykiska påfrestningar eller var en följd av carpaltunneloperationen. Med hänsyn till tidssambandet – sju års fördröjning från ögonskada till debut av generellt smärtsyndrom – ansågs dock mer sannolikt att andra faktorer än läkemedelsskadan till minst hälften hade bidragit till arbetsoförmågan. Av dessa skäl ansåg läkemedelsförsäkringen att det inte heller var övervägande sannolikt att patienten, som hon gjort gällande, hade kunnat satsa på en vidareutbildning till barnmorska.
Nämnden gjorde i yttrande den 22 januari 2004 följande bedömning.
Den akuta sjukdomstiden på grund av läkemedelsskadan och ersättningen för sveda och värk.
Enligt journalhandlingarna i ärendet framgår klart att patientens syn på höger öga successivt försämrades från det att läkemedelsskadan inträffade i januari 1990. Den 14 februari 1990 var synskärpan 0,5 och man bedömde initialt skadan som en relativt lindrig central ventrombos. Tillståndet förvärrades sedan med en försämring av synskärpan till endast fingerräkning 1,5 meter i juli 1990.
Under hösten 1991 uppkom enligt journalhandlingarna ett smärttillstånd runt det skadade högra ögat. Det är svårt att med någon exakthet beräkna den akuta sjukdomstiden på grund av detta tillstånd.
Enligt nämndens bedömning får den sammanlagda akuta sjukdomstiden på grund av läkemedelsskadan anses ha varat någonstans från ett halvår upp till ett år. Vid en samlad bedömning av ersättningen för det fysiska och psykiska lidandet under den akuta sjukdomsperioden anser nämnden att 15 000 kr bör lämnas som ersättning för sveda och värk. Från denna ersättning ska avräknas det belopp som tidigare utbetalts med 2 000 kr. Återstår således 13 000 kr att utbetala i ersättning för sveda och värk.
Den medicinska invaliditetsgraden till följd av läkemedelsskadan.
Nämnden konstaterar inledningsvis att det generella smärttillstånd som utvecklades i slutet av 1990-talet inte med övervägande sannolikhet är en följd av läkemedelsskadan. Detta ställningstagande bygger bland annat på det förhållandet att många år förflutit från uppkomsten av läkemedelsskadan till debuten av det generella smärttillståndet.
När det gäller den medicinska invaliditetsgraden till följd av läkemedelsskadan, d.v.s. blindheten på höger öga samt smärtan runt detta öga, gör nämnden samma bedömning som Zurich. Den medicinska invaliditeten på grund av läkemedelsskadan får således bedömas till 28 procent enligt 1981 års tabellverk, vilket innebär 23 procent enligt 1996 års tabell.
Bör jämkning av ersättningen för inkomstförlust ske med hänvisning till konkurrerande besvär?
Zurich har accepterat att lämna ersättning för hela inkomstförlusten fram till och med den 31 augusti 1993. För tiden därefter anser försäkringsbolaget att endast halva inkomstförlusten ska ersättas. Detta med hänvisning till att det fr.o.m. september 1993 föreligger flera konkurrerande sjukdomstillstånd, d.v.s. tillstånd som inte orsakats av läkemedelsskadan.
Även om läkemedelsskadan inte hade inträffat skulle patienten i detta fall, enligt nämndens bedömning, från och med september 1993 och framåt ha varit helt eller halvt arbetsoförmögen på grund av sin cancersjukdom, psykiska besvär som inte orsakats av läkemedelsskadan, carpaltunnelsyndrom och ett generellt värksyndrom. Det är endast den inkomstförlust som uppkommit oberoende av de konkurrerande sjukdomstillstånden som kan ersättas genom läkemedelsförsäkringen och enligt gällande rättspraxis (se NJA 1950 s. 650) ska ingen ersättning lämnas för den tid under vilken de konkurrerande sjukdomstillstånden är en tillräcklig betingelse för förlusten av arbetsförtjänst.
I detta fall anser nämnden, mot bakgrund av vad som nu sagts, att ersättningen för inkomstförlust bör jämkas med hänvisning till de konkurrerande sjukdomstillstånden. Enligt nämndens mening har patienten inte rätt till någon ytterligare ersättning utöver den som Zurich erbjudit.
Vidareutbildning till barnmorska.
Patienten har gjort gällande att hon skulle ha utbildat sig till barnmorska och varit klar med sin utbildning år 1992 om inte läkemedelsskadan hade inträffat. Från denna tidpunkt bör därför ersättningen för inkomstförlust enligt patienten beräknas med utgångspunkt från löneläget år 1992 för en färdigutbildad barnmorska.
För att vara berättigad till ersättning för inkomstförlust måste patienten styrka sitt krav. Det ställs således höga krav på den bevisning som åberopas. Nämnden anser inte att patienten i detta fall kunnat presentera någon utredning som styrker att hon skulle ha genomfört en vidareutbildning till barnmorska om läkemedelsskadan inte hade inträffat.
Ersättning för kostnader.
Nämnden gör samma bedömning som Zurich och anser på de skäl försäkringsbolaget anfört att det inte föreligger någon rätt till ytterligare ersättning utöver den som Zurich erbjudit.
Dnr L2003/0064