Ett antibiotikum som använts vid förmodad infektiös lunginflammation har orsakat ögonbesvär och muskelsvaghet. Detta antibiotikum eller andra antibiotika som patienten fått har även, ensamt eller i kombination med varandra, orsakat leverpåverkan. I efterhand har konstaterats att patientens sjukdomstillstånd, även om det inte varit fel att påbörja antibiotikabehandling innan rätt diagnos kunnat ställas, inte skulle ha behandlats med antibiotika. De uppkomna besvären på grund av antibiotikabehandlingen har ansetts inte skäligen behöva tålas.
Patienten, född 1943, fick i början av maj 2001 en övre luftvägsinfektion och insattes vid försämring av infektionen på ett antibiotikum, Doryx. Lungröntgen visade på lunginflammation. Då någon förbättring inte skedde insattes hon i stället på annat antibiotikum, Zinnat. Hon lades sedan in på infektionsklinik och fick Ery-Max intravenöst. Den 13 juni sattes Tavanic in. Detta antibiotikum sattes ut den 23 juni eftersom någon förbättring inte skett. Den 29 juni noterades i journalen att patienten hade muskelpåverkan, som enligt patienten fortsatte hela juli. Under denna tid led hon även av illamående. Den 4 juli skrevs hon ut från sjukhuset och var då klart förbättrad vad gäller lungbesvär, muskelvärk och illamående. Den 21 juli sökte patienten akut ögonkliniken på grund av uppkommen påtaglig synnedsättning på båda ögonen. Efter behandling med kortison skedde viss förbättring men vissa besvär har kvarstått.
Patienten anmälde som läkemedelsskada ögonbesvär och muskelsvaghet. Hon anmälde även att hon fått en läkemedelsutlöst leverpåverkan.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det förelåg samband mellan användningen av Tavanic och ögonbesvär samt muskelpåverkan. Däremot ansågs det inte övervägande sannolikt att samband förelåg med den leverpåverkan som uppkommit. Läkemedelsförsäkringen konstaterade att patienten haft en mycket allvarlig lunginflammation, att man prövat olika typer av antibiotika utan effekt och att patienten lagts in för intensivvård då man varit tvungen att sätta in ett mera potent antibiotikum. Med hänsyn till detta ansågs att lungbesvären varit av betydligt allvarligare art än ögon- och muskelbesvären sammantaget, varför de anmälda besvären skäligen borde tålas utan rätt till ersättning.
Nämnden gjorde i yttrande den 24 november 2004 följande bedömning.
Zurich har godtagit ett samband mellan användningen av läkemedlet Tavanic och patientens anmälda skador i form av ögonbesvär och muskelsvaghet.
Då samband således anses föreligga ska enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna en skälighetsbedömning göras av rätten till ersättning. Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen ska samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Patienten har även anmält att hon fått en läkemedelsutlöst leverpåverkan. Zurich har vid sin bedömning inte funnit att denna leverpåverkan med övervägande sannolikhet orsakats av Tavanicbehandlingen. Patienten har inte begärt nämndens prövning av denna sambandsbedömning. Eftersom frågan om leverskadan kan vara orsakad av läkemedelsbehandlingen kan ha betydelse för den samlade skälighetsbedömningen enligt § 5 har nämnden även prövat denna sambandsfråga och då funnit att övervägande sannolikhet talar för att Tavanic eller något av de antibiotika som patienten behandlats med före Tavanicbehandlingen ensamt eller i kombination har orsakat patientens leverpåverkan. Den uppkomna leverpåverkan bör därför tas med vid skälighetsbedömningen enligt § 5.
Vid denna bedömning konstaterar nämnden att patienten fick antibiotika mot en förmodad infektiös lunginflammation. Även om alla odlingar var negativa var det rätt att sätta in antibiotika initialt under den period som man utredde orsaken till patientens besvär. Hade patienten haft en bakteriell lunginflammation hade i princip ett livshotande tillstånd förelegat. Med hjälp av lungbiopsi visade det sig emellertid att det rörde sig om en idiopatisk (orsak okänd) inflammation i de små luftrören som ledde till lunginflammation. En sådan BOOP (Bronchiolitis obliterans med organiserad pneumoni), som är ett ovanligt sjukdomstillstånd ska inte behandlas med antibiotika utan med kortison. Med facit i hand skulle man således kunna hävda att patienten behandlats med Tavanic i onödan.
Även om själva läkemedelsbehandlingen skett i enlighet med vedertagna behandlingsprinciper och det initialt således var rätt att påbörja antibiotikabehandlingen innan rätt diagnos hunnit ställas, anser nämnden vid en samlad bedömning att patienten skäligen inte bör tåla de uppkomna läkemedelsskadorna i form av muskelsvaghet, ögonbesvär och leverpåverkan utan rätt till ersättning.
Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger alltså.
Dnr L2003/0082