Patient som år 1990 började använda p-piller och läkemedel mot acne drabbades samma år av en djup ventrombos i vänster ben. Läkemedlen sattes då ut. Vid läkarkontakter år 1991 och i september 1998 aktualiserades den tidigare användningen av p-pillret och den trombos som då uppkom. Med hänsyn till att det år 1990 sedan länge var mycket väl känt att det kunde föreligga ett samband mellan p-piller och tromboser samt till de läkarkontakter som förevarit ansågs att patienten i nära anslutning till skadan, och under alla förhållanden senast i september 1998, bör ha förstått att skadan med övervägande sannolikhet orsakats genom läkemedelsanvändningen. Anmälan om skadan har inkommit först i mars 2002 och ersättningskravet har därför enligt den treåriga preskriptionsregeln i ersättningsbestämmelserna ansetts preskriberat.
Patienten, född 1972, inledde behandling med p-pillret Desolett i februari 1990 och behandling med Roaccutan i maj 1990. Senare samma år drabbades hon av en djup ventrombos i vänster ben. Anmälan om läkemedelsskada inkom till läkemedelsförsäkringen den 20 mars 2002.
Patienten uppgav att hon aldrig hade informerats om att trombosen kunde vara orsakad av läkemedel samt att hon när skadan inträffade inte visste om att man kunde söka ersättning för skadan. Först våren 2002 fick hon vetskap om läkemedelsförsäkringen och att skadan skulle anmälas inom tre år samt att den yttersta tidsgränsen för anmälan var 15 år från det att man slutade med det aktuella läkemedlet. Patienten ansåg att hon i vart fall uppfyllde 15-årsgränsen samt att hon borde få ersättning, eftersom hennes skada var allvarligare än grundsjukdomen.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade att de aktuella läkemedlen sattes ut under vårdtiden efter trombosen samt att det fanns anledning att utgå ifrån att hon i samband med detta informerats om att läkemedlen var trolig orsak till trombosen. Vidare konstaterades att det i journalen från två telefonkontakter med hudmottagningen den 8 och den 29 augusti 1990 antecknats att p-pillret alternativt Roaccutan varit trolig orsak till trombosen. Läkemedelsförsäkringen konstaterade även att tidigare p-pillerbehandling diskuterats vid besök på medicinmottagningen vid två tillfällen år 1991 samt den 17 september 1998 och menade att patienten i vart fall då måste ha fått kännedom om den förmodade skadeorsaken. Dessutom ansåg läkemedelsförsäkringen att den omständigheten att patienten vid kontakt med försäkringen efter det att anmälan skett den 20 mars 2002 förklarat att hon när trombosen inträffade inte känt till att hon kunde anmäla det inträffade, motsade uppgiften om att hon inte fått kännedom om den troliga orsaken till trombosen förrän långt senare. Läkemedelsförsäkringen ansåg sammanfattningsvis att patienten sannolikt fått kännedom om den troliga skadeorsaken i anslutning till vårdtillfället för trombosen i augusti 1990 och absolut senast vid besöket på medicinmottagningen den 17 september 1998. På grund av att det gått mer än tre år från kännedom till dess att anmälan inkom var kravet enligt läkemedelsförsäkringens mening preskriberat och detta även om skadan anmälts inom 15 år från det att läkemedelsbehandlingen upphört. Slutligen konstaterade läkemedelsförsäkringen att det förhållandet att patienten inte kände till att läkemedelsförsäkringen fanns inte medgav undantag från preskriptionsbestämmelserna.
Nämnden gjorde i yttrande den 9 december 2003 följande bedömning.
Enligt § 12 i de i ärendet aktuella ersättningsbestämmelserna från år 2001 ska den som vill begära ersättning enligt åtagandet anmäla detta inom tre år från kännedom om skadan. Det innebär att den treåriga preskriptionstiden börjar löpa när den skadelidande är medveten om eller i varje fall bör ha förstått att en skada har uppkommit och att skadan kan ha orsakats av läkemedel (se nämndens yttrande LY 1997:14).
När de aktuella läkemedlen sattes in i början av år 1990 var det sedan länge mycket väl känt att det kunde föreligga ett samband mellan i vart fall p-piller och tromboser. Patienten drabbades av en djup ventrombos i vänster ben den 1 augusti 1990. Läkemedlen sattes då ut och patienten använde annan form av antikonceptionsmetod. Det tidigare användandet av p-piller och den trombos som då uppkom aktualiserades bland annat vid besök på medicinkliniken i juli 1991 och i september 1998. Mot bakgrund av dessa omständigheter bör patienten redan i nära anslutning till skadan, och under alla förhållanden senast i september 1998, ha förstått att skadan med övervägande sannolikhet orsakats genom läkemedelsanvändningen. Eftersom anmälan kom in till bolaget först i mars 2002 är hennes krav på ersättning preskriberat enligt treårsregeln.
Nämnden delar även i övrigt Zurichs bedömning beträffande 15-årsgränsen och betydelsen av att kännedom om läkemedelsförsäkringen saknats. Preskription föreligger således.
Dnr L2003/0048