En patient har vid behandling med faktorVIII-preparat smittats med hepatit C någon gång under tiden 1960–1971. En läkemedelsskada anses – enligt § 19 sista stycket i 2001 års ersättningsbestämmelser – ha inträffat när den skadade första gången sökte behandling för sin skada, vilket skett efter läkemedelsförsäkringens ikraftträdande den 1 juli 1978. Skadan omfattas därför av läkemedelsförsäkringen trots att själva smittotillfället inträffat före ikraftträdandet. Preskription har emellertid inträtt eftersom patienten hade haft kännedom om skadan mer än tre år innan anmälan till läkemedelsförsäkringen gjordes.
Patienten, född 1952, behandlades sedan 1960 för hemofili A, moderat form, med olika faktorVIII-preparat. Vid test år 1989 av gamla blodprov avseende hepatit C-antikroppar fann man redan i det äldsta provet från år 1971 att patienten var positiv. Han måste således ha smittats någon gång mellan 1960 och 1971. Patienten fick först år 1993 information om smittan. Skadeanmälan inkom till läkemedelsförsäkringen den 26 mars 2001.
Patienten förklarade att han fått kännedom om skadan den 9 mars 1993 och att han anmält skadan redan i maj samma år till koagulationsmottagningen på sjukhuset.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade att någon skadeanmälan daterad i maj 1993 inte fanns registrerad hos Konsortiet för läkemedelsförsäkringen, som då administrerade läkemedelsförsäkringen, samt att anmälan inkom till Zurich, som är det försäkringsbolag som nu administrerar försäkringen, den 26 mars 2001. I slutligt ställningstagande konstaterade läkemedelsförsäkringen att patienten hade smittats någon gång mellan åren 1960 och 1971 samt att den anmälda skadan, vare sig anmälan inkommit i maj 1993 eller i mars 2001, enligt § 19 i ersättningsbestämmelserna inte omfattades av försäkringen eftersom skadan inträffat före försäkringens ikraftträdande den 1 juli 1978.
Nämnden gjorde i yttrande den 1 oktober 2003 följande bedömning.
Omfattas anmäld läkemedelsskada av läkemedelsförsäkringen?
Nämnden ska först ta ställning till om anmäld leverskada omfattas av läkemedelsförsäkringen. Enligt § 19 i tillämpliga ersättningsbestämmelser från år 2001 omfattar läkemedelsförsäkringen inte skador som inträffat före försäkringens ikraftträdande den 1 juli 1978. I paragrafen anges vidare att en läkemedelsskada anses ha inträffat när den skadade första gången sökte behandling för sin skada.
Även om själva smittotillfället var någon gång under perioden 1960–1971 får leverskadan enligt utredningen i ärendet anses ha inträffat 1989 alternativt 1993. Det var först vid någon av dessa tidpunkter som den skadade kan anses ha sökt behandling första gången för sin skada. Oavsett vid vilken av dessa tidpunkter detta skedde omfattas skadan således av läkemedelsförsäkringen.
Föreligger preskription när det gäller ersättningskravet mot Zurich?
Enligt § 12 i ersättningsbestämmelserna ska den som vill begära ersättning för läkemedelsskada skriftligen anmäla skadan till försäkringsgivaren inom tre år från det att han fick kännedom om skadan. Som en yttersta tidsgräns gäller att skadan ska anmälas inom 15 år från det att den skadade upphörde att använda läkemedel som ensamt eller i förening med annat läkemedel har orsakat skadan. Görs anmälan inte inom angiven tid förloras rätten till ersättning för skadan enligt försäkringen.
Preskriptionstiden är således i första hand tre år. Denna treårsperiod börjar löpa först när det klarlagts att skadan med övervägande sannolikhet orsakats genom användning av läkemedel och den skadade bör ha förstått detta.
Den yttersta tidsgränsen på 15 år är en begränsning av den treåriga preskriptionstiden i fall där den skadade får kännedom om skadan lång tid efter det att användningen av det eller de läkemedel som orsakat skadan upphörde. Har den skadades ersättningskrav anmälts först tre år efter det att den skadade blivit medveten om läkemedelsskadan är kravet preskriberat även om skadan har anmälts inom 15 år från det att läkemedelsbehandlingen upphört.
I nu aktuellt ärende ska nämnden endast pröva om skadeanmälan kommit in för sent till Zurich, eftersom det endast är den läkemedelsförsäkring som administreras av Zurich som gäller i detta ärende. Huruvida en anmälan tidigare gjorts till Konsortiet för läkemedelsförsäkringen eller ej, ligger utanför nämndens prövning i ärendet.
Av journalanteckning den 18 maj 1993 framgår att patienten velat ha intyg till läkemedelsförsäkringen med anledning av hepatit C-smittan. Enligt skrivelse från patienten den 28 september 2001 utgår han ifrån att han blivit informerad om hepatitsmittan i mars 1993. I juni 1996 påbörjade patienten behandling med Introna/Ribaverin. Efter cirka tre månader avslutades denna behandling. Därefter föreligger inte längre några tecken på blodsmitta.
Patienten får således anses ha haft kännedom om läkemedelsskadan senast under våren 1993. Eftersom skadeanmälan kom in till Zurich först den 26 mars 2001 har den kommit in till Zurich för sent, d.v.s. efter utgången av den treåriga tidsfristen. Ersättningsanspråket gentemot Zurich är därför preskriberat.
Dnr L2002/0104