Acne fulminans, muskel- och ledbesvär, ärr samt ångest har ansetts inte med övervägande sannolikhet ha orsakats av behandling med läkemedel mot acne.
Patienten, född 1985, hade sedan 1997 haft besvärlig acne som behandlats med Tetracyklin och olika utvärtes preparat med otillräcklig effekt. Efter besök hos hudläkare inleddes i april 1999 behandling med Roaccutane. I maj 1999 noterades en förbättring och inga subjektiva biverkningar förutom torrhet. Härefter avbröts och återupptogs behandlingen ett antal gånger fram till den 9 december 1999 då patienten avbröt behandlingen med Roaccutane och sökte på grund av skelettsmärta i höfter och sternum. Patienten vårdades på hudklinik den 14–21 december 1999. Tillståndet bedömdes som acne fulminans men ledbesvären ansågs vara en biverkan av Roaccutane, som därmed inte återinsattes. Sedan patienten försämrats med tilltagande ledsmärtor blev han åter inlagd den 3 januari 2000. Man bedömde då att Roaccutane inte var orsak till ledbesvären, eftersom de ökat trots att behandlingen varit utsatt, utan att ledbesvären utgjorde ett symtom i grundsjukdomen acne fulminans. Patienten utreddes under april–september 2000 varvid slutsatsen blev densamma, dvs. att ledbesvären var orsakade av patientens grundsjukdom.
Patienten ansåg att han fått ledbesvär, ärr i ryggen samt ångest på grund av behandlingen med Roaccutane.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att de skador patienten anmält inte med övervägande sannolikhet orsakats av behandlingen med Roaccutane. Man anförde beträffande diagnosen acne fulminans och uppkomna ärr att diagnosen visserligen uppkom under behandlingen med Roaccutane men att sjukdomen fortsatt trots att behandlingen avbrutits, beträffande muskel- och ledbesvär att dessa utgör ett symtom i grundsjukdomen och beträffande uppgiven ångest och depression att det inte fanns så mycket noterat i det medicinska underlaget men att detta var en naturlig konsekvens med hänsyn till patientens svåra grundsjukdom då det är psykiskt belastande med missprydande hudförändringar.
Nämnden gjorde i yttrande den 5 maj 2002 samma bedömning som Läkemedelsförsäkringen och ansåg på de skäl försäkringen anfört att det inte förelåg någon ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr L2002/0005