Bestående besvär i form av tårfilmsdysfunktion, torra ögon och punktata färgdefekter över cornea som troligen medför livslång medicinering som följd av nödvändig cytostatikabehandling vid akut lymfatisk leukemi har ansetts böra få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1990, fick år 1994 diagnosen akut lymfatisk leukemi. Den 30 november samma år påbörjades behandling med cytostatika. Behandlingen pågick fram till slutet av 1995 och därefter medicinerade patienten i tablettform med Methotrexate och Purinethol fram till mars 1997 då en benmärgsundersökning visade total remission av leukemin. Under 1996 började patienten få besvär med ögonen och utvecklade flera sår på hornhinnan. Dessa läkte så småningom efter behandling men patienten har kvarstående besvär i form av att den tårfilm som ska täcka hornhinnan inte blir kvar utan spricker upp. Han måste därför använda tårersättningsmedel. Besvären kommer enligt läkare troligen att bli kvarstående.
Patienten anmälde genom sin far att medicineringen med Methotrexate orsakat den uppkomna biverkningen, tårfilmsdefekt på grund av en bestående skada på ögats bägarceller, vilken är mycket ovanlig och därför helt oväntad.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det förelåg övervägande sannolikhet för samband mellan cytostatikabehandlingen och patientens ögonskada men att skadan inte berättigade till ersättning eftersom patientens grundsjukdom var långt svårare än den biverkan han drabbats av.
Nämnden gjorde i yttrande den 5 februari 2002 följande bedömning.
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen från år 2001 sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel.
Läkemedelsförsäkringen har godtagit ett samband mellan de aktuella läkemedlen och patientens skador på ögonen.
Då samband således anses föreligga, ska enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna en skälighetsbedömning göras av rätten till ersättning. Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen ska samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Nämnden konstaterar att patientens grundsjukdom var mycket allvarlig och att den givna behandlingen varit helt avgörande för att bekämpa leukemin. Det fanns inte några alternativa behandlingar som sannolikt givit samma goda reslutat. Vid sådant förhållande måste patienten skäligen tåla de aktuella biverkningarna, även om dessa är ovanliga och innebär en bestående skada med livslång medicinering.
Mot denna bakgrund föreligger inte någon ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr L2001/0068