Sedan en patient drabbats av halvsidig förlamning efter en influensavaccination har skadan godtagits som en läkemedelsskada. Reglering skedde beträffande inkomstförlust, lyte och men samt anspänning i arbetet. Patienten, som kommer från Lesotho och har sin släkt där samt regelbundet besöker hemlandet, har därutöver yrkat ersättning för de merkostnader han drabbats av i samband med resor till Lesotho. Dessa kostnader har ansetts ha ett sådant samband med läkemedelsskadan att de är ersättningsbara. Vidare har ansetts att kostnaderna ska ersättas särskilt och inte samordnas med ersättningarna för lyte och men eller olägenheter i övrigt.
Patienten, född 1938, drabbades år 1997 av förlamning i vänster kroppshalva efter en influensavaccination. Den medicinska invaliditeten bedömdes till 73 procent och patienten är efter skadan rullstolsburen. Reglering av skadan skedde med ersättning för inkomstförlust, lyte och men samt anspänning i arbetet.
Patienten begärde ersättning för de merkostnader som uppkommit på grund av skadan vid de semesterresor som han regelbundet företar till Lesotho. Därvid anförde patienten att han ansåg det viktigt att kunna fortsätta med sina besök hos mor, släkt och vänner samt att han på grund av att han är rullstolsburen tvingades använda hyrbil. Detta gällde bl.a. vid transport mellan Johannesburg och Lesotho, eftersom de små flygplan som används på denna sträcka inte kan ta en rullstolsburen passagerare. Vidare uppgav patienten att han inte längre kunde bo hos släktingar utan måste bo på hotell.
Läkemedelsförsäkringen menade att de angivna merkostnaderna inte kunde anses nödvändiga och orsakade av läkemedelsskadan och vidare att patienten i sådant fall fick använda pengar från tidigare reglerad ersättning avseende lyte och men samt olägenheter i övrigt.
Nämnden gjorde i yttrande den 20 november 2002 följande bedömning.
Patienten har yrkat ersättning för merkostnader i samband med årliga resor till Lesotho. Läkemedelsförsäkringen har gjort gällande att angivna merkostnader inte har orsakats av läkemedelsskadan. Enligt nämndens mening är dock fråga om kostnader som har ett sådant samband med läkemedelsskadan att de är ersättningsbara.
Läkemedelsförsäkringen har vidare anfört att kostnaderna i vart fall inte kan anses nödvändiga. Nämnden anser mot bakgrund av patientens svåra handikapp, som medfört en medicinsk invaliditet på 73 procent, och uppgifterna om de årliga resorna till familj och släkt i Lesotho sedan år 1975, att merkostnader av angivet slag är sådana att de är ersättningsbara.
Slutligen har Läkemedelsförsäkringen ansett att kostnaderna under alla omständigheter ska ingå i ersättningen för lyte och men samt olägenheter i övrigt. Enligt nämndens mening ska merkostnaderna ersättas särskilt och inte samordnas med ersättningen för lyte och men eller olägenheter i övrigt. Kostnaderna bör ersättas fullt ut så att patienten kan företa resor i samma utsträckning som tidigare (jfr NJA 1992 s. 642). Läkemedelsförsäkringen bör dock närmare utreda i vilken utsträckning ersättning för merkostnader ska utgå med beaktande av bl.a. inbesparade kostnader för flyg mellan Johannesburg och Lesotho.
Dnr L2002/0055