Patient med pseudomembranös colit, buksmärtor och diaréer har efter behandling med läkemedel mot dessa besvär drabbats av balansrubbning, hörselnedsättning och tinnitus. Samband med balansrubbningen har inte ansetts föreligga. Övriga besvär har patienten ansetts skäligen få tåla utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1932, lades in på sjukhus med anledning av buksmärtor och diaréer. Sedan diagnosen fulminant pseudomembranös colit ställts, fick hon behandling med Vancocin. På grund av infektionstecken med feber tillsattes även behandling med bl.a. Flagyl. Efter försämring med feber, diaréer och septisk dilatation av grovtarmen utförs subtotal colektomi med anläggning av ileostomi. Vidare sker reoperation för postoperativ blödning. Patienten intensivvårdsbehandlades, varvid hon bl.a. fick fortsatt behandling med Flagyl. Efter intensivvårdsbehandling i respirator konstaterades sensorineural hörselnedsättning på bägge öronen. Hörseln försämrades sedan ytterligare. Vidare konstaterades betydande rotorisk yrsel.
Patienten begärde ersättning och ansåg att det förelåg samband mellan besvären och medicineringen med Flagyl och Vancocin.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte med övervägande sannolikhet förelåg ett samband mellan balansrubbning och aktuella läkemedel.
Vad gällde besvären i form av hörselnedsättning och tinnitus ansåg Läkemedelsförsäkringen att samband förelåg mellan dessa besvär och medicineringen med Flagyl. Patientens grundsjukdom ansågs dock vara allvarligare än besvären och ersättning avböjdes.
Nämnden gjorde i yttrande den 21 maj 2001 följande bedömning.
Nämnden delar Läkemedelsförsäkringens bedömning att anmäld skada i form av balansrubbning inte med övervägande sannolikhet har samband med användningen av aktuella läkemedel.
När det gäller anmälda besvär i form av hörselskada och tinnitus har Läkemedelsförsäkringen vitsordat att dessa besvär orsakats genom användning av läkemedlen Flagyl och Vancocin. Den fråga som nämnden har att ta ställning till är om dessa läkemedelsskador är ersättningsbara vid den skälighetsbedömning som ska göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning.
Medicineringen med Flagyl och Vancocin har i detta fall föranletts av att patienten drabbats av en infektion med tarmbakterien Clostridium difficile och utvecklat pseudomembranös colit. Detta är ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd, som under patientens sjukdomsperiod har utvecklats till ett livshotande tillstånd och krävt intensivvårdsbehandling.
Med hänsyn till det svåra infektionstillståndet får uppkomna läkemedelsskador, trots de svåra biverkningarna av i första hand hörselnedsättning, skäligen tålas utan rätt till ersättning.
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr L2000/0050