Rätt till ersättning föreligger för framtida merkostnader för blodfettsänkande medicin efter läkemedelsskada som orsakat en anafylaktisk chock med hjärtinfarkt som följd trots att det funnits skäl att anta att behov av sådan medicinering förelegat oavsett läkemedelsskadan och konsekvenserna av denna.
Patienten, född 1954, fick på grund av långvariga besvär med tendovaginit i höger fot en injektion med Depo-Medrol med lidokain. Efter några minuter fick patienten besvär som tolkades som en anafylaktisk chock. Patienten utvecklade sedan en inferior hjärtinfarkt med förmaksflimmer. Den anafylaktiska chocken och den efterföljande hjärtinfarkten godkändes som en ersättningsbar läkemedelsskada.
Patienten ansåg att den erbjudna ersättningen för merkostnader var för låg. Han använde inte några mediciner innan läkemedelsskadan och var inte i behov av lipidsänkande behandling men efter skadan har han fått kostnader för läkemedel och sjukvård. Han yrkade ersättning för sådana kostnader med ett högre belopp än det Läkemedelsförsäkringen erbjöd.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade att patienten använde de läkemedel han angett och gick på läkarkontroll på grund av för höga kolesterolvärden men bedömde att medicineringen och kontrollerna inte var föranledda av hjärtinfarkten. Som skäl för detta angavs att det redan innan skadan funnits två riskfaktorer för kranskärlssjukdom, patientens rökning och förhöjda kolesterol- och triglyceridvärden, samt att den hjärtinfarkt patienten fick sannolikt uppkommit av ett kraftigt blodtrycksfall som vid anafylaktisk reaktion eller vasovagal syncope sällan leder till infarktinsjuknande om inte en mer eller mindre utbredd kranskärlssjukdom föreligger. Eftersom behovet av medicinering förelegat även innan läkemedelsskadan och inte uppkommit på grund av denna ansågs att ersättning för medicin och sjukvård inte skulle utgå.
Nämnden gjorde i yttrande den 19 april 2001 följande bedömning.
Nämnden konstaterar inledningsvis att Läkemedelsförsäkringen godtagit patientens uppgifter om att han inte medicinerade för skadan (infarkten) och att han – som nämnden förstår Läkemedelsförsäkringens inställning – inte heller skulle ha gjort detta om inte skadan inträffat. Mot bakgrund av uttalande från Läkemedelsförsäkringens medicinske expert anser Läkemedelsförsäkringen emellertid att behovet av medicinering förelegat även före läkemedelsskadan och inte orsakats av denna. Denna uppfattning grundas på att patienten hade höga blodfetter och även var rökare, vilket utgör riskfaktorer för kärlsjukdomar. Enligt Läkemedelsförsäkringen har därför några merkostnader för framtida läkemedel eller läkarvård inte uppkommit på grund av skadan.
Nämnden anser att patienten som en omedelbar konsekvens av läkemedelsskadan erhållit läkemedel bland annat för sänkning av lipidhalten i blodet. Patienten har därvid orsakats kostnader, vilka han – såsom Läkemedelsförsäkringen vitsordat – inte haft före skadan. Enligt nämndens mening kan hypotetiska antaganden, om än välgrundade, om framtida läkemedelsanvändning i ett fall som detta inte leda till att Läkemedelförsäkringens ansvar för kostnaderna bortfaller. Patienten är således berättigad till ytterligare ersättning för läkemedelskostnader och även till ersättning för sjukvårdskostnader i samband med medicineringen.
Ytterligare ersättning ska således betalas.
Dnr L2000/0051