Infertilitet som varit begränsad till den tid behandling skett med antiepileptisk medicin vid allvarlig epilepsisjukdom har ansetts skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1963, hade sedan barndomen en känd EEG-verifierad epilepsi med medvetslöshetsattacker och muskelryckningar. 1980 insattes Tegretol och Iktorivil. Under 1981 försämrades patienten och började få grand mal-anfall ungefär två gånger per månad. Iktorivil byttes då ut mot Ergenyl i september 1981. Med kombinationen Tegretol och Ergenyl klarade sig patienten bra och hade fram till 1990 endast två anfall. När han fick ett nytt anfall 1991 höjdes dosen Ergenyl. Under fertilitetsutredning 1997 upptäcktes oligospermi. Man bytte då ut Ergenyl mot annat läkemedel. Efter medicinbytet har spermieantalet visat en klar ökning och god fertilitet.
Patienten ansåg att de besvär som uppstått på grund av infertiliteten med många utredningar och flera misslyckade provrörsbefruktningar, vilket orsakat både fysiska och psykiska påfrestningar, borde ge rätt till ersättning.
Läkemedelsförsäkringen bedömde att samband saknades mellan infertiliteten och behandlingen med Tegretol men att det förelåg samband mellan Ergenylbehandlingen och patientens infertilitet. Patientens grundsjukdom – med behov av kraftfull antiepileptisk medicinering med Ergenyl ensamt eller i kombination med ytterligare antiepileptika för anfallsfrihet – bedömdes som klart mera allvarlig än den reversibla infertilitet patienten drabbats av under behandlingen. Ersättning avböjdes därför.
Nämnden gjorde i yttrande den 2 april 2001 följande bedömning.
Patienten lider av en allvarlig epilepsisjukdom som krävt kraftfull antiepileptisk medicinering för att uppnå anfallsfrihet. Under Ergenylbehandlingen har patienten i princip varit anfallsfri. Den aktuella biverkan i form av påverkan på spermieutvecklingen, som i patientens fall lett till infertilitet, är känd. Av utredningen i ärendet framgår dock att patientens spermiefunktion snabbt normaliserats efter utsättandet av Ergenyl och att biverkningen således har varit reversibel. Även om läkemedelsbehandlingen under en begränsad tid medfört en allvarlig biverkan, anser nämnden att denna med hänsyn till den svåra grundsjukdomen skäligen måste tålas utan rätt till ersättning.
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger alltså inte.
Dnr L2000/0053