Bakteriell överväxt av clostridium difficile som orsakat diarré, feber och trötthet har ansetts inte skäligen böra tålas när den inflammation på grund av vilken läkemedlet satts in inte varit av allvarlig art.
Patienten, född 1931, uppsökte läkare på grund av att tjockt illaluktande slem rann ut genom näsan. Läkaren misstänkte bakomliggande tandinfektion och bakomliggande anaerobinfektion. Behandling med Zinnat påbörjades därför den 25 januari 2000. En vecka senare fick patienten diarré och buksmärtor. Kort efteråt uppsökte hon ortoped på grund av ryggvärk och värk i en fot. På grund av fortsatta diarréer och blod i avföringen togs avföringsprov. Detta visade på förekomsten av clostridiumtoxin och patienten lades under tiden 3–6 februari 2000 in för antibiotikabehandling. Den 22 februari 2000 kontaktade patienten infektionskliniken på grund av att diarréerna återkommit och den 25 februari 2000 inkom hon akut med en ny clostridiuminfektion. Hon vårdades sedan till och med den 28 februari 2000.
Patienten anmälde besvär i form av diarré, feber och trötthet samt även besvären från ländryggen och foten samt dessutom lågt kaliumvärde som skador på grund av medicineringen. Hon anförde att hon på grund av clostridiuminfektionen fått lämna återbud till två operationer samt att det tog henne minst fem månader att känna sig någorlunda återställd sedan hon skrivits ut från sjukhuset.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att patientens rygg- och fotbesvär inte hade samband med läkemedelsanvändningen. Inte heller befanns sambandskravet vara uppfyllt beträffande patientens låga kaliumvärde. Däremot ansågs besvären i form av diarré, feber och trötthet med övervägande sannolikhet ha orsakats av läkemedlet. Med hänsyn till att sjuktiden till följd av läkemedelsskadan understeg tre månader avböjdes emellertid ersättning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 2 mars 2001 följande bedömning.
Nämnden delar Läkemedelsförsäkringens bedömning att anmälda skador i form av besvär från ländryggen och höger fot samt lågt kaliumvärde inte med övervägande sannolikhet har samband med användningen av läkemedlet Zinnat under januari 2000.
När det däremot gäller anmälda besvär i form av diarré, feber och trötthet har Läkemedelsförsäkringen vitsordat att dessa besvär orsakats genom användning av läkemedlet Zinnat. Den fråga som nämnden då har att ta ställning till är om dessa läkemedelsskador är ersättningsbara vid den skälighetsbedömning som ska göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Utredningen i ärendet ger inga belägg för att patienten led av en allvarlig infektion när man i januari 2000 påbörjade behandlingen med Zinnat. Man hade därför kunnat medicinera med ett annat läkemedel som ej ger upphov till bakteriell överväxt av clostridium difficile i tarmen. På grund av biverkningarna fick patienten två gånger under februari 2000 tas in för vård på infektionsklinik och enligt patientens egna uppgifter, som förtjänar tilltro, tog det henne efter sista sjukhusvistelsen minst fem månader innan hon kände sig någorlunda återställd. Mot bakgrund av ovanstående bör patienten inte skäligen tåla uppkomna biverkningar utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför beträffande de besvär som kan hänföras till den bakteriella överväxten av clostridium difficile i tarmen.
Dnr L2000/0049