Det förhållandet att patienten i framtiden kan vara tvungen att avstå från att använda läkemedel motsvarande det som orsakat en läkemedelsskada kan inte i sig betraktas som en ersättningsbar skada.
Patienten, född 1947, som har hel förtidspension på grund av ledbesvär inledde i januari 1996 en Voltarenbehandling. Han fick ganska omgående besvär med bilateral tinnitus. Läkemedelsförsäkringen bedömde besvären vara en ersättningsbar läkemedelsskada och öronspecialist bedömde den läkemedelsskadebetingade invaliditeten till 17 procent.
Patienten accepterade inte invaliditetsbedömningen och anförde bl.a. att man vid beräkningen av ersättningen inte beaktat att han fortsättningsvis inte kan medicinera med antiinflammatoriska medel för sin ledvärk.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att den omständigheten att patienten efter läkemedelsskadan inte längre kan behandlas med Voltaren eller andra antiinflammatoriska preparat inte kunde tillmätas någon betydelse vid skaderegleringen eftersom det skulle vara att utsträcka ansvaret för långt.
Nämnden gjorde i yttrande den 17 december 2001 följande bedömning.
Nämnden anser att den medicinska invaliditet som orsakats av läkemedelsbiverkningarna inte överstiger 17 procent. Vid invaliditetsbedömningen har även beaktats patientens sömnsvårigheter i den mån dessa beror på den tinnitus som uppkommit.
Det förhållandet att patienten i framtiden kan vara tvungen att avstå från att använda Voltaren eller motsvarande läkemedel kan inte betrakats som en ersättningsbar skada.
Ytterligare ersättning ska således inte betalas.
Dnr L2001/0041