Vid lungskada på grund av läkemedelsbehandling med anledning av bakterier i urostomi har akuttiden ansetts vara 1 år i stället för 3 månader och ersättningen bestämts i enlighet med detta. Samband mellan läkemedlet eller annat läkemedel och benlymfödem har inte ansetts föreligga.
Patienten, född 1921, opererades 1989 för blåscancer med cystektomi och urinavledning. På grund av problem med bakterier i urostomi medicinerade patienten i flera år med Primetoprim men tålde inte detta läkemedel riktigt bra och 1995 insattes istället Furadantin. Våren 1998 fick patienten tilltagande andningsbesvär. Efter röntgen fick patienten besked om att han hade lungmetastaser. Vid ytterligare röntgenundersökning konstaterades att det istället rörde sig om lungfibros. Furadantin misstänktes vara orsak till fibrosen och läkemedlet sattes ut i juli 1998. Patienten fick dock en kronisk skada på lungorna. Denna skada ansågs av Läkemedelsförsäkringen vara ersättningsbar.
Patienten anmälde även att han på grund av behandlingen med Furadantin utvecklat ett lymfödem i vänster ben.
Patientent ansåg att ersättningarna för merkostnader, 1 000 kr, och för sveda och värk, 6 000 kr, var för låga. Likaså ansåg patienten att ersättningarna för lyte och men samt kostnader och olägenheter, var för låga.
Läkemedelsförsäkringen konstaterade beträffande lungskadan att patienten inte kunnat styrka några merkostnader men att man trots detta betalat ut 1 000 kr samt att ersättning för sveda och värk betalats ut med 6 000 kr motsvarande en akuttid av 3 månader.
Vad gällde benlymfödemet ansåg Läkemedelsförsäkringen att det inte förelåg övervägande sannolikhet för att detta orsakats av behandling med Furadantin eller annat läkemedel utan att det mest sannolika var att ödemet berodde på den biopsi och strålbehandling som skedde i samband med canceroperationen 1989.
Nämnden gjorde i yttrande den 30 oktober 2001 följande bedömning.
Lungskadan
Ersättning för sveda och värk
Enligt nämndens bedömning har patienten med övervägande sannolikhet haft besvär redan från och med hösten 1997 av den läkemedelsutlösta lungfibros som diagnostiserades under 1998. Vid beräkningen av ersättningen för sveda och värk bör man därför räkna med en akut sjukdomstid på ungefär ett år. Man bör även ta hänsyn till de kortisonbehandlingar patienten genomgått. Dessutom bör hänsyn tas till den psykiska chock som patienten fick när han i juli 1998 fick ett preliminärt besked om att de lungförändringar som sågs på röntgen, och som senare visade sig vara en läkemedelsutlöst lungfibros, kunde vara lungmetastaser, dvs. en spridning av cancerceller till lungan. Vid en samlad bedömning av ersättningen för sveda och värk, anser nämnden, att patienten bör vara berättigad till en ersättning motsvarande 25 000 kr. Från detta belopp ska avräknas de 6 000 kr som tidigare betalats ut. Återstår således 19 000 kr att utbetala i ersättning för sveda och värk.
Ersättning för kostnader, lyte och men och olägenheter
När det gäller dessa ersättningsposter anser nämnden att de beräknats med korrekt hänsynstagande till läkemedelsskadans följder och att beräkningen har skett enligt gällande ersättningsprinciper. Rätt till ytterligare ersättning för kostnader, lyte och men och olägenheter föreligger därför inte.
Benlymfödemet
Nämnden gör samma bedömning som Läkemedelsförsäkringen och anser på de skäl försäkringsbolaget anfört att patientens benlymfödem inte med övervägande sannolikhet är läkemedelsutlöst.
Dnr L2001/0033