Patientens make har inte ansetts ha haft kännedom om att hustruns död kan ha orsakats av aktuell medicinering trots att detta har framgått av ett i samband med dödsfallet upprättat obduktionsprotokoll.
Patienten, född 1946, avled den 9 mars 1991. Patientens make skickade in en skadeanmälan som inkom till Läkemedelsförsäkringen den 24 januari 2001. Till skadeanmälan bifogades ett obduktionsprotokoll varav framgick att dödsorsaken sannolikt varit luftvägs- och lunginflammation vid kroniskt alkohol- och läkemedelsmissbruk med kroniska organförändringar och att akut påverkan av främst karbamazepin och dextropropoxifen sannolikt hade bidragit till döden.
Patientens make uppgav att han först år 2001 erhållit information om att de läkemedel som hans hustru behandlades med kunde ge svåra skador och att de kunde ha orsakat hennes död.
Läkemedelsförsäkringen avböjde ersättning och anförde följande. Enligt § 12 i villkoren ska skada anmälas inom tre år från det att man fick kännedom om skadan och att skadan kan ha orsakats av läkemedlet. Enligt obduktionsprotokollet daterat den 22 maj 1991 framgår dödsorsaken. Ärendet har avböjts med hänvisning till preskription.
Nämnden gjorde i yttrande den 29 oktober 2001 följande bedömning.
Enligt § 12 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser ska den som vill begära ersättning för läkemedelsskada skriftligen anmäla skadan inom tre år från kännedom om skadan och senast inom femton år från det att den skadade upphörde att använda läkemedel som ensamt eller i förening med annat läkemedel har orsakat skadan.
Innebörden av den treåriga preskriptionstiden har tidigare prövats av nämnden, som därvid uttalat att preskriptionstiden börjar löpa först när det klarlagts att patientens skada kan ha orsakats av läkemedel och först när patienten eller den som begär ersättning har fått kännedom om att läkemedelsanvändningen har medfört en skada.
Patienten avled den 9 mars 1991 och det är patientens make som har anmält detta ärende till Läkemedelsförsäkringen. Anmälan kom in till Läkemedelsförsäkringen den 24 januari 2001.
Frågan i detta ärende gäller alltså dels om och i så fall när det klarlagts att patientens skada kan ha orsakats av läkemedel, dels om och i så fall när patientens make kan anses ha fått kännedom om detta.
Av ett till skadeanmälan bifogat utlåtande från Statens Rättsläkarstation Umeå, daterat den 22 maj 1991, framgår att orsaken till patientens död sannolikt har varit luftvägs- och lunginflammation vid kroniskt alkohol- och läkemedelsmissbruk med kroniska organförändringar och att akut påverkan av främst karbamazepin och dextropropoxifen sannolikt har bidragit till döden. Patientens make har i en skrivelse till Läkemedelsförsäkringen uppgett att han i början av år 2001 erhållit information om att de läkemedel hans hustru behandlades med kunde orsaka svåra skador.
Läkemedelsförsäkringen har åberopat ovan nämnt utlåtande till stöd för att kravet på ersättning i detta fall är preskriberat.
Nämnden konstaterar att varken obduktionsprotokoll eller den typ av utlåtande som avgivits i detta ärende tillhör den kategori handlingar som översänds med automatik till anhöriga. Föreliggande utredning i ärendet ger inte belägg för att patientens make före år 2001 genom handlingar av angivet slag eller på annat sätt varit medveten om att dödsfallet kunde bero på aktuell medicinering. Nämnden anser därför att preskription inte föreligger.
Dnr L2001/0034