Anmälda besvär i form av s.k. caputnekros i båda höfterna till följd av behandling för att minska risken för avstötning av transplanterad nekronjure har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning, eftersom denna biverkan utgjort en kalkylerad risk och detta risktagande varit livsnödvändigt.
Patienten, född 1948, erhöll njurtransplantation med nekronjure 1998. Efter detta och för att motverka avstötning behandlad med bl.a. Prednisolon i olika doser. Vid årsskiftet 1999/2000 debut av höftsmärta på båda sidor. Utredning har visat caputnekros i båda höfterna.
Patienten ansåg att hon hade kunnat arbeta och leva ett bättre liv förutan läkemedelsskadan.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att det förelåg övervägande samband mellan caputnekrosen och behandlingen med Prednisolon men ansåg vid en skälighetsbedömning enligt § 5 att ingen ersättning kunde lämnas.
Nämnden gjorde i yttrande den 3 oktober 2001 följande bedömning.
Läkemedelsförsäkringen har vitsordat att patientens anmälda besvär i form av s.k. caputnekros i båda höfterna med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedlet Prednisolon. Den fråga som nämnden har att ta ställning till är om dessa skador är ersättningsbara vid den skälighetsbedömning som ska göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen ska samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Patienten led av en ytterst allvarlig njursjukdom. Det var därför rätt att behandla patienten med läkemedlet Prednisolon även om det är väl känt att en sådan behandling kan leda till caputnekros. I nu aktuellt ärende förelåg således ett kalkylerat risktagande för att motverka att den inopererade njuren avstöttes. Behandlingen var med andra ord livsnödvändig. Vid den skälighetsbedömning som ska göras anser nämnden därför att uppkomna läkemedelsskador skäligen får tålas utan rätt till ersättning.
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte.
Dnr L2001/0039