Besvär i form av förhöjda levervärden med trötthet och orkeslöshet som följd av användning av läkemedel vid antikoagulationsbehandling har ansetts skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1934, drabbades 1996 av en thalamusinfarkt som bl.a. gav nedsatt känsel i vänster kroppshalva. På grund av att patienten hade en känd överkänslighet för antiinflammatoriska läkemedel av typen NSAID sattes behandling med Ticlid in. Efter ungefär en månad fick patienten besvär med bl.a. illamående och kräkningar. Man konstaterade förhöjda levervärden och läkemedlet sattes ut. Därefter förbättrades patienten snabbt. Levervärdena gick dock aldrig helt tillbaka och har sedan dess varit lätt förhöjda. Istället för Ticlid sattes Persantin in i cirka fyra månader och därefter påbörjades behandling med Waran.
Patienten konstaterade att hon fortfarande hade förhöjda levervärden och att hon fortfarande var trött och energilös. Hon ansåg att om hon redan från början fått ett annat läkemedel. t.ex. Persantin eller Waran, så hade hon sluppit de svåra biverkningarna.
Läkemedelsföräkringen accepterade ett samband mellan såväl patientens leverreaktion som de fortsatt förhöjda levervärdena och behandlingen med Ticlid och/eller Waran. Vid skälighetsbedömningen konstaterades att patientens grundsjukdom var ytterst allvarlig och krävde en livslång antikoagulationsbehandling. Grundsjukdomen ansågs vara betydligt allvarligare än både den initiala leverpåverkan och de fortsatt lätt förhöjda levervärdena. Ersättning avböjdes därför.
Nämnden gjorde i yttrande den 21 maj 2001 följande bedömning.
Patienten drabbades i november 1996 av en thalamusinfarkt. Detta är en mycket allvarlig sjukdom, som kräver livslång antikoagulationsbehandling. På grund av patientens överkänslighet mot vissa av de läkemedel som används vid denna typ av sjukdom sattes läkemedlet Ticlid in. Det är väl känt att såväl läkemedlet Ticlin som Waran, vilket läkemedel patienten numera synes använda vid antikoagulationsbehandling, kan ge biverkningar av de slag som patienten anmält. Dessa biverkningar har alltså utgjort en kalkylerad risk. Eftersom detta risktagande har varit nödvändigt för att behandla patientens allvarliga sjukdomstillstånd anser nämnden att biverkningarna skäligen får tålas utan rätt till ersättning.
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr L2001/0007