Vid bestämmande av ersättning för lyte har de reaktioner som utseendemässiga förändringar framkallat hos släktingar och landsmän tillmätts särskild betydelse.
Patienten, född 1942, tillfogades i maj 1992 en arbetsskada, bestående i en klämskada och en anoxisk hjärnskada, som medförde bl.a. en personlighetsförändring med ett asteno-emotionellt syndrom med minnesstörningar. I samband med behandlingen av arbetsskadan upptäcktes att patienten led av kronisk hepatit C. Sedan behandling påbörjats med interferon för denna sjukdom uppkom i februari 1993 allvarliga läkemedelsbiverkningar i form av vitiligo (svår generell huddepigmentering, vithårighet och håravfall). Patienten, som förvandlades från mörkt ebenholtsfärgad till helt vit-färgad med undantag för brun pigmentering runt ögonen och på öronen, fick på grund härav depressiva besvär med håglöshet, astenisering och impotensproblem.
Sedan nämnden i yttrande den 20 april 1995 funnit att patienten tillfogats en ersättningsbar läkemedelsskada (se LY 1996:3), betalade Läkemedelsförsäkringen ut 20 000 kr för kostnader, 80 000 kr för utseendemässiga förändringar och 40 000 kr för bestående psykiska men till följd av denna läkemedelsskada. Ersättningen för bestående men grundades på en uppskattad invaliditetsgrad av 35 procent för patientens samlade psykiska funktionsnedsättning till följd av arbetsskadan och läkemedelsskadan. Härav ansågs 1/3 vara hänförlig till läkemedelsskadan. Invaliditetsgraden för denna skada uppskattades alltså till 12 procent.
Patienten ansåg att hans besvär på grund av förlusten av pigmentering motsvarade en invaliditetsgrad av minst 35 procent. Han åberopade bl.a. de svåra psykologiska och sociala problem som den utseendemässiga förändringen medfört för honom och framhöll även att han blivit solkänslig på grund av läkemedelsskadan.
Läkemedelsförsäkringen hävdade att patienten inte hade rätt till ytterligare ersättning för sin läkemedelsskada.
Nämnden gjorde i yttrande den 4 maj 2000 följande bedömning:
Den fråga som har underställts nämnden för utlåtande är vilken invaliditetsgrad som bör fastställas för patientens psykiska funktionsnedsättning på grund av läkemedelsskadan.
Invaliditetsgraden för patientens samlade psykiska funktionsnedsättning på grund av arbetsskadan och läkemedelsskadan kan med stöd av ett utlåtande av professorn Claes-Göran Westrin, Uppsala, fastställas till 35 procent. Enligt nämndens mening får denna invaliditet anses till lika delar hänförlig till arbetsskadan och till läkemedelsskadan. Invaliditetsgraden för läkemedelsskadan kan alltså uppskattas till 18 procent.
Patienten har åberopat att läkemedelsskadan, utöver den psykiska funktionsnedsättningen, har inneburit svåra psykologiska och sociala problem genom att han på grund av sitt förändrade utseende blivit utstött från sin bekantskapskrets såväl i Sverige som i sitt hemland Eritrea, där vitiligo förknippas med lepra och andra sjukdomar.
Denna reaktion hos patientens släktingar och landsmän påverkar visserligen inte graden av patientens invaliditet till följd av läkemedelsskadan men bör enligt nämndens mening tillmätas särskild betydelse när ersättningen för lyte bestäms. Med hänsyn härtill bör denna ersättning – med beaktande av patientens ålder – fastställas till 135 000 kr.
Dnr L19999/0032