Sedan en patient efter behandling med ett antidepressivt läkemedel drabbats av en akut psykos som godtagits som läkemedelsskada, har patienten känt stor oro för att på nytt drabbas av en sådan psykos. Denna oro, som varit medicinskt påvisbar och en följd av den godtagna läkemedelsskadan, har ansetts utgöra en läkemedelsskada i sig.
Patienten, född 1948, led sedan 1970-talet av neurotiska ångestbesvär. Sedan hon i juli 1995 behandlats med Cipramil i låg dos drabbades hon efter sex dagar av en akut psykos med synhallucinationer och vanföreställningar, varför hon lades in på en psykiatrisk klinik. Den akuta psykosen upphörde efter en vecka, men patienten vårdades därefter under sex månader, t.o.m. den 17 januari 1996, för ångestbesvär, rädsla och panikattacker. I november 1998 blev hon helt sjukpensionerad på grund av psykiska besvär.
Patienten ansåg att Cipramilbehandlingen hade orsakat den akuta psykosen och att denna psykos hade förvärrat hennes tidigare ångestbesvär med sex månaders sjukhusvistelse som följd och föranlett att hon blivit förtidspensionerad. Hon begärde därför ersättning för sveda och värk under tiden den 12 juli 1995–den 17 januari 1996 samt ersättning för kostnader, inkomstförlust, lyte och men och olägenheter i övrigt på grund av den skada som medfört förtidspensioneringen.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att patientens akuta psykos hade orsakats av Cipramilbehandlingen och att patienten därigenom hade tillfogats en ersättningsbar läkemedelsskada under en sjukdomstid av två veckor men ansåg att de psykiska besvär som kvarstått därefter härrörde från patientens grundsjukdom och inte med övervägande sannolikhet hade orsakats genom läkemedelsanvändningen.
Nämnden gjorde i yttrande den 31 mars 2000 följande bedömning:
Av utredningen framgår att den allvarliga ångestneuros som patienten lider av sedan 1970-talet tilltog under våren 1995. Enligt anteckning i läkarjournalen den 7 juli 1995 kände hon sig då psykiskt helt färdig med darrningar, oro, svettningar och koncentrationssvårigheter, varför behandling med Cipramil inleddes samma dag. Även om denna behandling utlöst den akuta psykos som hon drabbats av den 12 juli 1995 och som Läkemedelsförsäkringen godtagit som läkemedelsskada, är det enligt nämndens mening mer sannolikt att patientens tilltagande ångestbesvär efter psykosen är en följd av att hennes neuros kommit in i ett aktivt skede än att de har framkallats av psykosen som sådan.
Utredningen i ärendet ger emellertid vid handen att patientens tillvaro efter den akuta psykosen präglats av en stor oro för att på nytt drabbas av en liknande psykos. Denna oro, som delvis bidragit till de tilltagande ångestbesvären, har varit medicinskt påvisbar och utgör därför en särskild personskada (se LY 1997:12 och 1997:13). Eftersom oron är en följd av den akuta psykos som Läkemedelsförsäkringen har godtagit som läkemedelsskada, är denna personskada att anse som en läkemedelsskada i sig.
Det ankommer på Läkemedelsförsäkringen att ta ställning till om denna läkemedelsskada, tillsammans med den akuta psykos som försäkringen har godtagit som läkemedelsskada, är ersättningsbar enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen och vilken ersättning som patienten i så fall har rätt till.
Dnr L1999/0023