Kostnader – Ombudskostnader

Bakgrund

Patienten, född 1921, tillfogades i december 1993 en synnedsättning på höger öga till följd av behandling med Alganex för ryggvärk. På grund av åldersdegenerativa förändringar i gula fläcken var synen dessförinnan nedsatt på båda ögonen med en sammanlagd invaliditetsgrad av 19 procent. Efter läkemedelsskadan uppgick denna invaliditetsgrad till 80 procent. Merinvaliditeten på grund av läkemedelsskadan uppskattades alltså till 61 procent.

Med anledning av denna läkemedelsskada betalade Läkemedels­försäkringen 430 607 kr till patienten. Av detta belopp avsåg 309 390 kr kostnader, 4 000 kr sveda och värk, 70 000 kr lyte och men, 40 000 kr olägenheter i övrigt och 7 217 kr dröjsmålsränta.

Patienten

Patienten var inte nöjd med denna ersättning utan ville ha ytterligare 21 000 kr för kostnader för hjälp med städning och fönstertvätt och för ökad elförbrukning, 21 450 kr för flyttkostnader och 100 000 kr för förmögenhetsförlust vid försäljning av villa. Patienten ansåg vidare att ersättningen för sveda och värk borde höjas med 2 000 kr och att hon borde tillerkännas en s.k. ögonskadegaranti. Patienten begärde dessutom ersättning för de ombudskostnader hon haft i detta ärende.

Läkemedels­försäkringen

Läkemedels­försäkringen hävdade att patienten inte var berättigad till ytterligare ersättning och att någon ögonskadegaranti inte heller kunde lämnas.

Nämnden

Nämnden gjorde i yttrande den 20 juli 2000 följande bedömning:

Kostnader för hjälp med städning och fönstertvätt och för ökad elförbrukning

Läkemedels­försäkringen har för tiden den 16.2.1994–15.2.2004 betalat ersättning för kostnader för hjälp med fönstertvätt med 1 000 kr om året och kostnader för hjälp med städning och för ökad elförbrukning med 13 800 kr om året. Patientens krav på ytterligare ersättning för denna tid avser dels kostnader för hjälp med städning en gång i veckan och fönstertvätt en gång i kvartalet, dels ytterligare merkostnader för elförbrukning.Enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser lämnas ersättning för sådana kostnader som inte skulle ha uppkommit om skadan ej hade inträffat. Enligt nämndens mening kan det inte antas att patienten, om hon inte drabbats av läkemedelsskadan, skulle ha kunnat utföra mer arbete med städning och fönstertvätt än som ersatts av Läkemedels­försäkringen. Patienten har inte heller styrkt att hon på grund av skadan tillfogats kostnader för ökad elförbrukning som inte täcks av denna ersättning. Patienten har alltså inte rätt till ytterligare ersättning för kostnader för hjälp med städning och fönstertvätt och för ökad elförbrukning.

Flyttkostnader

Patienten har begärt ersättning för kostnader som uppkommit i samband med att hon på grund av läkemedelsskadan tvingats flytta från den villa där hon och hennes make bott. Läkemedels­försäkringen har avböjt detta ersättningskrav och åberopat att makarna på grund av sin ålder och hälsa skulle ha behövt flytta från villan även om läkemedelsskadan inte uppkommit och att det därför rör sig endast om en tidigarelagd kostnad som inte är ersättningsgill.

En grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att den skadelidande genom skadeståndet ska försättas i samma läge som om skadan inte hade inträffat. En följd av denna princip är att kostnader som uppkommit i samband med en skada inte ersätts om de skulle ha uppkommit även om skadan inte hade inträffat. En förutsättning får dock anses vara att kostnaderna med säkerhet skulle ha uppkommit i nära anslutning till den tidpunkt då skadehändelsen inträffade och inte först i en mera obestämd framtid (jfr NJA 1924 s. 358).

I och för sig är det sannolikt att patienten och hennes make förr eller senare skulle ha behövt flytta från sin villa även om läkemedelsskadan inte hade inträffat. Det kan dock inte med säkerhet konstateras att denna flyttning skulle ha blivit aktuell i nära anslutning till den tidpunkt då skadan uppkom. Det innebär att patienten har rätt till ersättning för kostnaderna i samband med flytten från villan.

Förmögenhetsförlust

Patienten har uppgett att hon och hennes make gjort en förmögenhetsförlust vid försäljningen av deras villa och har begärt ersättning för denna förlust. Läkemedels­försäkringen har invänt att en sådan förmögenhetsförlust inte är ersättningsgill.

Den som tillfogas en personskada har enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen rätt till skadestånd för kostnader och inkomstförlust (eller i vissa fall intrång i näringsverksamhet) men inte för förmögenhetsförluster i övrigt. Patienten har alltså inte rätt till ersättning för den förlust som hon och hennes make gjort vid försäljningen av deras villa.

Ögonskadegaranti

Patienten har begärt att få en ögonskadegaranti som täcker den s.k. katastrofrisken, dvs. risken för att det oskadade ögat skadas genom olyckshändelse eller sjukdom med påföljd att hon drabbas av blindhet eller ännu allvarligare synnedsättning än för närvarande. Läkemedels­försäkringens inställning är att en ögonskadegaranti inte kan lämnas i patientens fall.

Av rättsfallet NJA 1975 s. 462 framgår att en av skadevållaren för den skadelidandes räkning tecknad ögonskadeförsäkring måste anses vara den lämpligaste formen för ekonomisk gottgörelse med anledning av katastrofrisken. Av de villkor för en sådan försäkring som har förebringats i detta ärende kan inte utläsas någon begränsning i möjligheten att meddela en ögonskadegaranti för den ensidiga ögonskada som patientens läkemedelsskada utgör. Läkemedels­försäkringen bör därför tillhandahålla patienten en ögonskadegaranti som täcker vårdkostnader för det fall att katastrofrisken skulle aktualiseras.

Ideell skada

Patienten har framhållit att det belopp som Läkemedels­försäkringen har betalat för sveda och värk bör höjas med 2 000 kr med anledning av hennes oro för att bli av med synen på båda ögonen.

Patientens oro för att drabbas av ekonomisk förlust i form av vårdkostnader på grund av total synförlust neutraliseras av den ögonskadegaranti som patienten enligt det nyss sagda bör tillerkännas. Någon särskild ersättning av ideell natur för denna oro kan därför inte komma i fråga. Enligt nämndens mening är det däremot rimligt att sådan ersättning ges för den psykiska belastning i övrigt som oron för att drabbas av total synförlust måste medföra. Det belopp som patienten begärt, 2 000 kr, bör utges som en förhöjd ersättning för lyte och men (jfr NJA 1975 s. 462 och SOU 1995:33 s. 87).

Ombudskostnader

Som nämnden uttalat i ett yttrande den 30 maj 2000 i ärende L1999/0034 (Se 2000:6.) är det rimligt att en skadelidande som får framgång i det obligatoriska förprocessuella förfarande som en prövning i nämnden utgör tillerkänns ersättning från läkemedelsförsäkringen för sina kostnader i nämnden i den mån de har varit skäligen påkallade för tillvaratagande av den skadelidandes rätt. Däremot finns det inte anledning att tillerkänna en skadelidande ersättning för ombudskostnader i ärendet före prövningen i nämnden.

Patienten har fått framgång med sina huvudsakliga yrkanden i nämnden och bör i enlighet med det nyss sagda tillerkännas ersättning för sina ombudskostnader i nämnden.

Dnr L1999/0003

Anmärkning: I 2000 års ersättningsbestämmelser togs nya föreskrifter in dels i § 11 st. 5 av innehåll att ersättning inte lämnas för ombudskostnader i samband med prövning hos försäkringsgivaren av ersättningsanspråk, dels i § 13 st. 3 av innehåll att, om Läkemedelsskadenämnden finner att den som begär ersättning enligt åtagandet har rätt till sådan ersättning eller om denne i övrigt haft befogad anledning att begära utlåtande av nämnden, han har rätt till ersättning för kostnader som han har haft för att redovisa sin inställning inför nämnden.