Om en läkemedelsskada av kroppslig art medför psykiska besvär av medicinskt påvisbart slag, bestäms ersättningen för sveda och värk även med hänsyn till denna personskada. Kvarstår sådana besvär sedan den fysiska läkemedelsskadan har läkt, lämnas särskild ersättning för den tid som besvären pågår.
Patienten, född 1954, behandlades sedan lång tid tillbaka med bl.a. neuroleptika och bensodiazepinpreparat för alkoholbesvär och psykoser. Han var sedan april 1993 helt sjukskriven med anledning av dessa besvär. Han behandlades den 9 maj 1994 med Haldol vid alkoholavgiftning på en psykiatrisk klinik, varvid han drabbades av ett malignt neuroleptikasyndrom i form av extrema konvulsioner, kraftig pulshöjning, hög feber och njursvikt. Han vårdades för dessa besvär på medicinsk klinik till den 31 maj 1994.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att patienten hade tillfogats en ersättningsbar läkemedelsskada som medfört en akut sjuktid under perioden den 9 maj–den 31 augusti 1994. Ersättning lämnades för kostnader under denna tid med 2 190 kr och för sveda och värk med 8 500 kr. Ersättning lämnades däremot inte för inkomstförlust, eftersom det enligt utredning av försäkringskassan framgick att patienten ändå skulle ha varit sjukskriven på grund av sin grundsjukdom.
Patienten var inte nöjd med den ersättning som lämnats utan ansåg att ersättningen borde bestämmas till högre belopp. Han hävdade att han inte blivit fysiskt återställd efter läkemedelsskadan förrän i oktober 1994 och att skadan medfört en försämring av hans psykiska tillstånd som släppt först i slutet av samma år. Han framhöll vidare att han i samband med sitt neuroleptikasyndrom fått en ”nära döden upplevelse” som lett till en exceptionell psykisk obalans vilken tagit lång tid att bearbeta. Med hänsyn till dessa omständigheter borde ersättningen för sveda och värk bestämmas till ett betydligt högre belopp än han hade fått. Han ansåg vidare att ersättningen för kostnader skulle bestämmas till 3 800 kr samt begärde ersättning för inkomstförlust under tiden juni–september 1994 eftersom han skulle ha arbetat som byggnadsarbetare under denna tid om han inte hade drabbats av läkemedelsskadan.
Läkemedelsförsäkringen hävdade att patienten inte var berättigad till ersättning utöver den som hade betalats till honom.
Nämnden gjorde i yttrande den 10 november 1999 följande bedömning:
Läkemedelsförsäkringen har vitsordat att patienten till följd av behandling med neuroleptika har drabbats av en ersättningsbar läkemedelsskada (malignt neuroleptikasyndrom). Den fråga som nämnden har att ta ställning till är vilken ersättning som patienten har rätt till på grund av denna skada.
Ersättning för kostnader
Utredningen i ärendet visar inte att patienten har rätt till högre ersättning för sjukvårdskostnader och andra utgifter till följd av skadan än den som Läkemedelsförsäkringen har lämnat, 2 190 kr.
Ersättning för inkomstförlust
Den utredning som föreligger i detta ärende föranleder inte någon annan bedömning än den som Läkemedelsförsäkringen gjort. Patienten har alltså inte rätt till någon ersättning för inkomstförlust.
Ersättning för sveda och värk
Enligt § 9.1 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen lämnas ersättning för sveda och värk enligt normer som för varje kalenderår fastställs av Läkemedelsförsäkringsföreningen. Dessa normer, som numera motsvarar dem som tillämpas av Trafikskadenämnden, innefattar ersättning inte bara för smärta och andra fysiska obehag under sjukdomstiden utan också för oro och ängslan inför framtiden som kan följa med skadan under denna tid. Om en läkemedelsskada medför psykiska besvär av medicinskt påvisbart slag, bestäms ersättningen för sveda och värk dock även med hänsyn till denna särskilda personskada. Skulle sådana besvär kvarstå sedan den fysiska läkemedelsskadan har läkt, lämnas särskild ersättning för den tid som besvären pågår. (Jfr SOU 1995:33 s. 81.)
Patienten har uppgett att hans läkemedelsskada har orsakat en ”nära döden upplevelse” med åtföljande psykisk obalans som tagit lång tid att bearbeta. Utredningen i ärendet ger dock inte belägg för att läkemedelsskadan medfört psykiska besvär av sådant slag som i sig är att betrakta som personskada. Inte heller i övrigt framgår det av utredningen att läkemedelsskadan medfört en längre sjukdomsperiod än den som Läkemedelsförsäkringen har godtagit, dvs. den 9 maj–den 31 augusti 1994. Ersättningen för sveda och värk för denna tid kan, med utgångspunkt i de normer som gäller i dag, uppskattas till 9 000 kr. Läkemedelsförsäkringen har i denna del lämnat ersättning med 8 500 kr. Patienten har alltså rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk med 500 kr.
Dnr L1999/0020