Kostnader för förfluten tid i förhållande till ersättningsprövningen ska ersättas med faktiskt belopp. Dessa kostnader ska tillsammans med kostnader som uppskattats för tiden därefter ersättas under en särskild post, skild från ersättningsposten olägenheter i övrigt.
Patienten, född 1947, led av benskörhet (osteoporos) och ordinerades därför i januari 1996 Fosamax. Denna läkemedelsbehandling medförde att hon den 25 februari 1996 drabbades av en kronisk matstrupsinflammation. Inflammationen var utläkt i juli 1996, och hon förbättrades långsamt fram till augusti 1996. Sjukdomen, som därefter varit relativt stationär, medförde betydande besvär och inskränkningar i livsföringen på grund av dysmotorik i matstrupen. Patienten hade ett ständigt tryck och värk i strupen och över halsen. Hon måste äta puréad föda och inta sina måltider mycket långsamt, så att inte födan kom upp igen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att patienten tillfogats en ersättningsbar läkemedelsskada som medfört en akut sjuktid under perioden den 25 februari 1996–den 24 februari 1998 och en invaliditetsgrad av 15 procent. Ersättning lämnades för kostnader under den akuta sjuktiden med 1 882 kr, för sveda och värk med 37 000 kr, för lyte och men med 35 000 kr samt för kostnader efter den akuta sjuktiden och olägenheter i övrigt med ett uppskattat belopp av 8 500 kr om året – varav för kostnader 6 000 kr och för olägenheter i övrigt 2 500 kr – vilket belopp kapitaliserades till 119 000 kr.
Patienten godtog den ersättning som lämnats för kostnader under tiden den 25 februari 1996–den 24 februari 1998 men ansåg att hon i övrigt borde ha högre ersättning. Hon gjorde därvid gällande att den akuta sjuktiden borde bestämmas till minst två år, att hennes bestående besvär motiverade en högre invaliditetsgrad än 15 procent, att hennes kostnader för tiden efter den akuta sjuktiden borde uppskattas till 30 436 kr om året samt att ersättningen för olägenheter i övrigt borde bestämmas till minst 5 000 kr om året.
Läkemedelsförsäkringen hävdade att patienten inte var berättigad till ersättning utöver den som hade betalats till henne.
Nämnden gjorde i yttrande den 10 november 1999 följande bedömning:
Läkemedelsförsäkringen har funnit att patienten tillfogats en läkemedelsskada i form av matstrupsinflammation med kroniska besvär och betalat ersättning för kostnader, sveda och värk, lyte och men och olägenheter i övrigt med sammanlagt 192 882 kr. Den fråga som nämnden har att ta ställning till är om patienten har rätt till ytterligare ersättning för sin läkemedelsskada.
Kostnader
Läkemedelsförsäkringen har uppskattat patientens kostnader under tiden den 25 februari 1996–den 24 februari 1998 till 1 882 kr och för tiden därefter till 6 000 kr om året, varav 1 000 kr för vård och resor, 1 000 kr för högkostnadskort för medicin och 4 000 kr för fördyrad mat. Patienten har mot denna uppskattning invänt att kostnaden för högkostnadskort uppgår till 1 200 kr om året och att hennes merkostnader för mat med anledning av läkemedelsskadan kan uppskattas till (543 x 52 =) 28 236 kr om året. Hon har därför begärt att få ytterligare ersättning för kostnader med 24 436 kr om året.
Nämnden delar Läkemedelsförsäkringens uppfattning att den årliga kostnaden för högkostnadskort, 1 200 kr, bör reduceras med 200 kr med anledning av att patienten också har behov av högkostnadskortet för sin migränsjukdom. Kostnaden för nödvändiga merkostnader för livsmedel med anledning av läkemedelsskadan kan, med ledning av Konsumentverkets rapport (1997:7) Merkostnader för livsmedel vid sju specialkoster 1999, uppskattas till det belopp som Läkemedelsförsäkringen har betalat, 4 000 kr om året.
Kostnader för förfluten tid i förhållande till nämndens prövning ska ersättas med faktiskt belopp (se Nilsson i Festskrift till Ulf K. Nordenson, 1999, s. 352). Denna ersättning uppgår till (1 882 + 10 000 =) 11 882 kr. För tiden därefter ska ersättningen för de uppskattade kostnaderna, 6 000 kr om året, bestämmas till ett engångsbelopp kapitaliserat enligt de tabeller som tillämpas fr.o.m. den 1 oktober 1999. Denna ersättning uppgår till ett avrundat belopp av 91 000 kr. Den sammanlagda ersättning för kostnader som patienten har rätt till utgör alltså 102 882 kr.
Sveda och värk
Nämnden finner inte anledning att frångå Läkemedelsförsäkringens bedömning att den akuta sjukdomstiden pågått högst två år, räknat från den 25 februari 1996. Ersättningen för sveda och värk för denna tid kan, med utgångspunkt i de normer för sådan ersättning som Läkemedelsförsäkringen har fastställt för år 1999, uppskattas till det belopp som Läkemedelsförsäkringen har betalat, 37 000 kr.
Lyte och men
De invaliditetstabeller som tillämpas sedan år 1997 för att gradera medicinsk invaliditet vid sjukdomar innehåller ingen särskild invaliditetsgrad för matstrupsinflammation. Det måste då anses befogat att jämföra med den invaliditetsgrad som åsatts den kroniska inflammatoriska mag- och tarmsjukdomen Crohns sjukdom. Invaliditetsgraden för denna sjukdom uppgår till 15 procent i fall då sjukdomen är instabil med kontinuerlig eller tätt återkommande behandling och med klar inskränkning av socialt liv. Nämnden anser liksom Läkemedelsförsäkringen att patientens matstrupsinflammation bör åsättas samma invaliditetsgrad.
Enligt de normer för ersättning för lyte och men som Läkemedelsförsäkringen har fastställt för år 1999 uppgår denna ersättning, med beaktande av patientens ålder när läkemedelsskadan blev bestående, dvs. den 25 februari 1998, vid en invaliditetsgrad av 15 procent till det belopp som Läkemedelsförsäkringen har betalat, 35 000 kr.
Olägenheter i övrigt
Av utredningen i ärendet framgår att läkemedelsskadan medför betydande anpassningsproblem för patienten i den dagliga livsföringen. Med beaktande härav bör ersättningen för olägenheter i övrigt enligt nämndens mening uppskattas till ett årligt belopp av 3 500 kr. Ersättningen bör bestämmas som ett engångsbelopp kapitaliserat enligt de tabeller som tillämpas fr.o.m. den 1 oktober 1999. Denna ersättning uppgår till ett avrundat belopp av 55 000 kr.
Sammanfattning
Den sammanlagda ersättning som patienten enligt det anförda har rätt till uppgår till 229 882 kr. Efter avdrag för det belopp som Läkemedelsförsäkringen har betalat, 192 882 kr, utgör den ytterligare ersättning som bör tillerkännas patienten 37 000 kr.
Dnr L1999/0017