Hjärtsvikt till följd av en kortare tids medicinering för inflammation i ett knä, vilken läkemedelsskada krävt sjukhusvård i sex dagar och därefter medfört tre veckors sjukskrivning, har vid en avvägning mot grundbesvären ansetts skäligen böra ersättas.
Patienten, född 1940, behandlades under tiden den 11–20 augusti 1997 med Voltaren för en inflammation i vänster knä. Han avslutade behandlingen sedan han märkte att fötterna svullnade. Vid läkarbesök den 3 september 1997 antecknades att han hade en återkommande tryckkänsla i bröstet. Han utvecklade sedan gradvis torrhosta, som till en början bedömdes som astmatisk bronkit. Vid en hjärt- och lungröntgen den 26 september 1997 framkom att han hade en relativt kraftig hjärtförstoring samt hjärtsvikt. Han behandlades framgångsrikt på sjukhus för dessa besvär under tiden den 8–13 oktober 1997 och var därefter sjukskriven under tre veckor. Han kontrolleras sedan dess regelbundet för sin hjärtinsufficiens.
Patienten anmälde att hans hjärtsvikt hade orsakats av Voltarenbehandlingen och begärde ersättning för denna läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att den vätskeretention som bidragit till att utlösa patientens hjärtsvikt hade orsakats av Voltarenbehandlingen men ansåg att dessa besvär hade varit övergående och inte berättigade till ersättning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Det var däremot inte övervägande sannolikt att den kvarstående hjärtinsufficiens som patienten kontrollerades för hade orsakats av denna kortvariga behandling, varför ersättningskravet i den delen hade avböjts med stöd av § 3 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 10 september 1999 följande bedömning:
Läkemedelsförsäkringen har vitsordat att patienten till följd av Voltarenbehandlingen har tillfogats övergående besvär i form av vätskeretention som utlöst en latent hjärtsvikt. När det däremot gäller patientens kvarstående hjärtinsufficiens är det enligt nämndens mening inte övervägande sannolikt att den har orsakats genom läkemedelsbehandlingen.
Frågan är då om patienten bör tillerkännas ersättning för de övergående besvär som Läkemedelsförsäkringen har godtagit som läkemedelsskada. Därvid beaktar nämnden att läkemedlet satts in på grund av inflammation i ett knä och orsakat en förhållandevis allvarlig läkemedelsskada som krävt sjukhusvård i sex dagar och därefter medfört tre veckors sjukskrivning. Vid en avvägning mot grundbesvären anser nämnden att ersättning skäligen bör lämnas för denna läkemedelsskada.
Dnr L1999/0024