Allvarliga biverkningar i form av epilepsi, utvecklingsstörning och minnesproblem till följd av nödvändig cytostatikabehandling för en livshotande sjukdom har vid en avvägning mot denna sjukdom ansetts skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1981, fick år 1985 diagnosen akut lymfoblastleukemi. För denna sjukdom strålbehandlades hos i olika omgångar. Sedan hon utvecklat ett tumörrecidiv i hjärnan behandlades hon i maj 1987 bl.a. med cytostatikamedlet Asparaginas Crasnitin (Erwinase). Hon fick därvid en anafylaktisk chock. Denna hävdes snabbt, men några timmar senare uppträdde kramper som föranledde intensivvård under tre dygn. Hon utvecklade så småningom svår epilepsi och mental retardation med stora skolproblem som följd.
Patienten anmälde genom sina föräldrar att läkemedelsbehandlingen medfört epilepsi, utvecklingsstörning och minnesproblem samt begärde ersättning för denna läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att patientens epilepsi och utvecklingsstörning var en följd av hennes grundsjukdom eller av denna sjukdom i kombination med någon av de givna behandlingsformerna, däribland läkemedelsbehandlingen, och att skadan alltså med övervägande sannolikhet åtminstone till någon del hade orsakats genom användning av läkemedel. Denna biverkan måste dock anses mindre allvarlig än grundsjukdomen och berättigade därför inte till ersättning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Ersättningskravet hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 30 december 1999 följande bedömning:
Läkemedelsförsäkringen har godtagit att patientens epilepsi och utvecklingsstörning åtminstone till någon del har orsakats genom läkemedelsanvändningen. Detsamma får anses gälla patientens minnesproblem.
Den fråga som nämnden har att ta ställning till är om denna läkemedelsskada är ersättningsbar enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Denna paragraf innebär att en avvägning ska göras mellan bl.a. arten och svårhetsgraden av den sjukdom som behandlingen avsett, å ena sidan, och läkemedelsskadans verkningar, å andra sidan. Ju allvarligare grundsjukdomen är, desto svårare biverkningar kan patienten få finna sig i utan rätt till ersättning. Vid bedömningen ska samtidigt beaktas om biverkningarna har varit oväntade och oförutsedda eller om de har utgjort en kalkylerad risk.
Patientens grundsjukdom – akut lymfoblastleukemi – är av mycket allvarligt slag som ovillkorligen krävt behandling för att patienten skulle överleva. Något alternativ har inte funnits till den läkemedelsbehandling som patienten fått. Det förelåg därför ett nödvändigt risktagande vid denna behandling. Även om de anmälda biverkningarna till större delen berott på läkemedelsanvändningen – något som enligt nämndens mening dock är mindre sannolikt – finner nämnden att de, trots deras allvarliga karaktär, vid en avvägning mot den livshotande sjukdom som läkemedelsbehandlingen avsett skäligen måste tålas utan rätt till ersättning (jfr LY 1981:2).
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr L1999/0035