Hudbesvär som kvarstått efter antibiotikabehandling kan antingen ha framkallats av övergående hudbesvär som orsakats genom läkemedelsanvändningen eller ha utvecklats oberoende av dessa besvär. Eftersom ingen av båda dessa möjligheter framstått som en mer sannolik skadeorsak än den andra, har det inte ansetts övervägande sannolikt att de kvarstående besvären orsakats genom läkemedelsanvändningen.
Patienten, född 1958, hade en känd pollenallergi och var allergisk mot bedövningsmedel med Xylocain. I februari 1996 fick hon en kraftig allergisk reaktion i samband med behandling med ett nytt tandmaterial. Hon led sedan tidigare även av värk och spänningstillstånd.
Sedan patienten den 11 mars 1997 låtit dra ut en tand fick hon svår värk. Hennes tandläkare misstänkte att hon hade fått en infektion och satte den 17 mars 1997 in behandling med antibiotikamedlet Dalacin. Efter fyra dagar fick patienten klåda och en krypande, brännande känsla i huden samt sveda. Dessa besvär kvarstod delvis alltjämt när ärendet behandlades i nämnden.
Patienten hävdade att hon hade fått en allergisk klådreaktion (urticaria facticia) av behandlingen med Dalacin och begärde ersättning för denna läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte med övervägande sannolikhet kunde fastställas att just Dalacinbehandlingen hade framkallat de anmälda besvären. Patientens begäran om ersättning för de kvarstående besvären hade därför avböjts med stöd av § 3 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. De besvär i form av klåda och nässelutslag som behandling med Dalacin kan medföra är till sin typ kortvariga och kunde därför inte ersättas vid en skälighetsbedömning enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 20 maj 1999 följande bedömning:
Enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen förstås med läkemedelsskada sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel. För att en läkemedelsskada ska anses föreligga i ersättningsbestämmelsernas mening är det alltså inte tillräckligt att patientens skada kan ha orsakats genom läkemedelsanvändning, utan denna orsak ska vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring till skadan.
Läkemedelsförsäkringen får anses ha godtagit att patienten tillfogats övergående hudbesvär av Dalacinbehandlingen. Frågan är om patientens kvarstående hudbesvär med övervägande sannolikhet har orsakats av denna behandling.
Enligt nämndens mening kan två möjligheter tänkas som orsak till patientens kvarstående besvär. Den ena är att de har framkallats av de övergående besvär som Läkemedelsförsäkringen godtagit som läkemedelsskada, eventuellt i samverkan med andra faktorer. Den andra möjligheten är att de kvarstående besvären har orsakats av patientens allergiska disposition i förening med ett långdraget värk- och spänningstillstånd och att dessa besvär alltså har utvecklats oberoende av de läkemedelsutlösta besvären. Ingen av dessa möjligheter framstår som en mer sannolik orsak än den andra. Det kan därför inte anses övervägande sannolikt att de kvarstående besvären orsakats genom användningen av Dalacin.
De hudbesvär av övergående natur som Läkemedelsförsäkringen godtagit som läkemedelsskada får enligt nämndens mening tålas utan rätt till ersättning vid den skälighetsbedömning som ska göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger alltså inte.
Dnr L1998/0047