Den som har tillfogats en ersättningsbar läkemedelsskada är berättigad till ersättning för sveda och värk även om skadan medfört en kortare sjukskrivning än tre månader. – Ersättning för sveda och värk avseende smärta och annat lidande av tillfällig natur lämnas efter en fri uppskattning i fall då besvären inte har föranlett sjukskrivning.
Patienten, född 1946, behandlades i slutet av december 1993 med bl.a. läkemedlet Flutide Nasal för besvär med nästäppa och rinnande näsa. Vid läkarbesök i maj 1994 noterades ett visslande ljud i näsan. I juni 1994 konstaterades en nässeptumperforation, som i oktober 1994 uppgick till 3–4 mm. Patienten opererades den 28 mars 1996. Efter att ha vårdats två dagar på sjukhus var han sjukskriven i hemmet t.o.m. den 12 april 1996.
Patienten begärde ersättning för sin läkemedelsskada och uppgav att skadan före operationen varit fysiskt och psykiskt påfrestande samt att han under två månader efter operationen genomgått smärtsamma ingrepp i näsan vid fem återbesök hos läkare.
Läkemedelsförsäkringen anförde att ersättning för sveda och värk vid en läkemedelsskada normalt lämnas endast om sjukskrivningstiden överstiger 90 dagar. Sådan ersättning hade därför inte lämnats för tiden före operationen 1996. Ersättning för sveda och värk för tiden efter operationen hade beräknats med hänsyn till den tid under vilken patienten då varit sjukskriven och för ytterligare två veckor. Denna ersättning hade bestämts till 1.500 kr.
På patientens begäran hänsköts ersättningsfrågan till nämnden.
Nämnden gjorde i yttrande den 24 april 1998 följande bedömning:
Enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen ersätts inte en läkemedelsskada som med hänsyn till bl a skadans omfattning skäligen hade bort godtas som följd av läkemedlets användning. På grundval av
uttalanden i den kommentar som hör till ersättningsbestämmelserna har nämnden sedan länge tillämpat en praxis som innebär att en skada normalt får anses vara så ringa att den rimligen bör tålas utan rätt till ersättning, om skadan har medfört en sjukskrivningstid som understiger tre månader. I vissa undantagsfall kan ersättning dock lämnas vid en kortare sjukskrivning än tre månader.
Läkemedelsförsäkringen har i brev till patienten den 21 februari 1996 förklarat att dennes nässeptumdefekt var av den omfattningen att ersättning kunde lämnas från försäkringen. Läkemedelsförsäkringen har vidare i brev till patienten den 29 augusti 1996 medgett att utge ersättning för sveda och värk under viss tid efter operationen den 28 mars 1996.
I och med att Läkemedelsförsäkringen sålunda har vitsordat att det föreligger en ersättningsbar läkemedelsskada är patienten enligt § 9 i ersättningsbestämmelserna, jämfört med 5 kap 1 § skadeståndslagen, berättigad till ersättning för bl a kostnader, inkomstförlust och sveda och värk till följd av skadan. Detta gäller alltså trots att patienten varit sjukskriven en kortare tid än tre månader (jfr RFS B:8 1996:11).
Beträffande den ersättning som Läkemedelsförsäkringen utbetalt till patienten för kostnader och inkomstförlust råder inte någon tvist.
Som sveda och värk ersätts enligt svensk skadeståndsrätt smärta och andra fysiska och psykiska obehag som visar sig under den akuta sjukdomstiden efter skadan. Ersättningen tar sikte inte bara på sådant lidande som själva skadan i sig innebär utan också på lidande som följer med olika slags vård och behandling. (Se SOU 1995:33 s. 81).
Skadestånd för sveda och värk bestäms i allmänhet med utgångspunkt i de tabeller för sådan skada som fastställs av Trafikskadenämnden. Ersättning enligt denna tabell varierar beroende på vårdtyp, skadetyp och vårdtidens längd. Det är dock ingen ovillkorlig förutsättning för tabellens tillämpning att den skadelidande har blivit sjukskriven. Tabellen tillämpas över huvud taget inte på enbart smärta och andra liknande besvär av tillfällig natur. Sådant lidande ersätts efter en fri uppskattning, i regel med ett lägre belopp än som följer av normerna enligt tabellen. (Se SOU 1996:33 s. 84 och 344 f).
Enligt § 9.1 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen lämnas ersättning för sveda och värk enligt normer som för varje kalenderår fastställs av Läkemedelsförsäkringsföreningen. De normer som skall tillämpas är de som gäller när ersättningen bestäms (se NJA 1993 s. 192 och RFS B:8 1996:1). Dessa normer motsvarar dem som har fastställts av Trafikskadenämnden och bör enligt Läkemedelsskadenämndens mening ges samma tillämpning. Det innebär att ersättning för smärta och annat lidande av tillfällig natur skall lämnas efter en fri uppskattning i fall då den skadelidande inte har varit sjukskriven för dessa besvär. I praktiken torde det dock sällan bli aktuellt med ersättning från läkemedelsförsäkringen i sådana fall, eftersom
dessa besvär i regel får tålas utan rätt till ersättning vid den skälighetsbedömning som i enlighet med det tidigare sagda skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Patienten har i detta ärende anfört att han under tiden maj 1994, då läkemedelsskadan i näsan uppstod, till mars 1996, då han opererades för denna skada, tvingats leva med ett ständigt visslande och snörvlande missljud från näsan, vilket han känt som ett socialt handikapp, samt att han under denna tvåårsperiod varit tvungen att använda olika antibiotiska salvor för att hålla näsområdet fritt från inflammationer. Han har tillagt att denna långa period varit både fysiskt och psykiskt påfrestande för honom.
Enligt nämndens mening kan ersättning för det lidande som patienten beskrivit uppskattas till 5.000 kr.
Den ersättning för sveda och värk som Läkemedelsförsäkringen har utgett år 1996, 1.500 kr, har beräknats för den tid som patienten till följd av operationen vårdats på sjukhus under två dagar och därefter varit sjukskriven under tolv dagar samt för ytterligare två veckor.
Enligt uppgift av patienten var han under två månader efter operationen i mars 1996 på återbesök hos läkaren fem gånger, varvid smärtsamma ingrepp i näsan gjordes. Med hänsyn härtill anser nämnden att den ersättning för sveda och värk som patienten har rätt till med anledning av operationen skall beräknas för en tid av två månader. Med utgångspunkt i de normer för sveda och värk som gäller för närvarande kan ersättningen i denna del uppskattas till 2.500 kr.
Nämnden finner alltså att patienten är berättigad till ersättning för sveda och värk med sammanlagt 7.500 kr. Från denna ersättning skall avräknas det belopp som Läkemedelsförsäkringen utbetalat för sveda och värk omräknat i dagens penningvärde (se NJA 1993 s. 192). Den ytterligare ersättning för sveda och värk som bör lämnas till patienten utgör därför – efter avrundning uppåt – 6.000 kr.
Dnr 2/1998