Hudbesvär som uppkommit i anslutning till behandling med antimykotikum och som är en känd biverkan av sådan behandling har ansetts inte med övervägande sannolikhet ha orsakats genom läkemedelsanvändningen, eftersom andra förklaringar till besvären också var tänkbara och besvären kvarstått lång tid efter det att behandlingen avslutats.
Patienten, född 1963, påbörjade den 13 januari 1995 en behandling under åtta veckor med Lamisil för nagelsvamp. Den 22 maj 1995 sökte patienten behandling för eksemliknande utslag på vänster ögonlock, varvid antecknades att han haft liknande besvär mer eller mindre hela tiden sedan augusti- september 1994. Vid läkarbesök den 30 maj 1995 konstaterades också hudförändringar på lår och underben. Patienten sjukskrevs under tiden den 12–25 juni 1995. Vid läkarbesök den 31 juli 1995 antecknades att hudbesvären försämrats under semestern och att patienten fått utslag på ben och armar. Sedan patienten sjukskrivits på nytt, konstaterades i oktober 1995 att han hade ett nummulärt eksem. Den 16 oktober 1995 återgick patienten i arbete. Han hade då inte längre någon klåda av sitt eksem.
Patienten ansåg att hans eksem var en följd av läkemedelsbehandlingen. I egenskap av pulveroperatör hade han hand om tungmetaller, vilket krävde noggranna kontroller av eventuella hudbesvär. Om hans besvär hade någon annan orsak än läkemedelsanvändningen skulle han inte ha fått ha kvar sitt arbete. Ingen annan person i hans släkt hade haft några hudbesvär. De besvär med klåda runt vänster öga och på kroppen som han haft någon gång i augusti - september 1994 hade försvunnit med hjälp av hudkräm efter en kort period. Han hade därefter inte haft några hudproblem förrän några månader innan han i maj 1995 sökte behandling för de nya besvären.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte var övervägande sannolikt att patientens hudutslag med klåda på ben och armar och vissa kvarstående ärr på benen hade samband med läkemedelsbehandlingen. Patienten hade nämligen haft hudbesvär redan före denna behandling, och den stora försämringen av besvären hade uppkommit lång tid efter det att behandlingen avslutats.
Nämnden gjorde i yttrande den 24 april 1998 följande bedömning:
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna för läkemedelsförsäkringen sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom användning av läkemedel. För att en läkemedelsskada skall anses föreligga är det alltså inte tillräckligt att patientens skada kan ha orsakats genom läkemedelsanvändning, utan denna orsak skall vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring till skadan.
Av journalhandlingarna framgår att patienten den 22 maj 1995 sökt behandling hos företagssköterskan för eksemliknande utslag på vänster ögonlock, varvid antecknats att han haft liknande besvär mer eller mindre hela tiden sedan augusti - september 1994. Patienten har gjort gällande att denna anteckning grundar sig på en missuppfattning av vad han sagt vid detta tillfälle. Företagssköterskan har i ett intyg den 23 februari 1998 förklarat att detta kan vara möjligt.
Enligt journalhandlingarna insattes den 13 januari 1995 en behandling under åtta veckor med Lamisil. Av patientens journal framgår vidare att patienten vid läkarbesök den 30 maj 1995 haft besvär vid vänster ögonlock sedan ett par månader tillbaka samt en exematös fläck på låret och någon ytterligare fläck på underbenet. Enligt en anteckning vid läkarbesök den 31 juli 1995 hade patienten under semestern fått utslag på ben och armar. Vid ett förnyat läkarbesök den 6 oktober 1995 antecknades att patienten under perioden mars - april 1995 – dock osäkert när – hade börjat få hudbesvär i form av kliande fläckar på framför allt ben och armar men också runt ena ögat samt att han vid det aktuella tillfället hade ett nummulärt eksem som av den behandlande läkaren närmast bedömdes som en biverkan av Lamisil.
Enligt nämndens mening behöver patientens besvär vid vänster ögonlock i augusti - september 1994 inte ha något samband med hudbesvär som patienten nu begär ersättning för. Dessa besvär, som är en känd biverkan av Lamisil,
kan ha orsakats genom användningen av detta läkemedel. Andra förklaringar är emellertid också tänkbara. Mot att besvären har samband med denna läkemedelsbehandling talar att de har kvarstått lång tid sedan behandlingen avslutades i mitten av mars 1995. Särskilt med hänsyn härtill finner nämnden att det inte med övervägande sannolikhet kan antas att besvären har orsakats genom läkemedelsanvändningen.
Dnr 32/1997