Trötthet och balanssvårigheter, som åtminstone delvis orsakats genom användning av olika läkemedel för värk och högt blodtryck, har – oavsett i vilken grad läkemedelsanvändningen bidragit till besvären – ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1943, som lider av diabetes mellitus, högt blodtryck och hjärtbesvär, fick svåra bröstsmärtor efter en operation av hjärtats kranskärl i juni 1996. Han behandlades med Tegretol, Tryptozol och Renitec för dessa smärtor, vilka därvid minskade. I september 1996 fick han hög feber, frossa och förhöjda levervärden, och på grund av misstanke om läkemedelsbiverkan sattes läkemedlen ut. Sedan bröstsmärtorna återkommit, behandlades patienten med Stesolid och efter en tid på nytt med Tryptizol med tillägg av Iktorivil. Enligt anteckning i läkarjournalen i november 1996 hade patienten, utöver bröstsmärtorna, kvarstående besvär i form av uttalad trötthet, balansstörning och försämrat sockerläge.
Patienten ansåg att hans höga feber, frossa, balanssvårigheter och uttalade trötthet hade orsakats av Tegretolbehandlingen och att även hans diabetes hade påverkats av denna behandling. Balanssvårigheterna, som medförde att han blivit beroende av rollator, och den uttalade tröttheten kvarstod fortfarande i september 1997. Enligt patienten var dessa besvär, liksom den livshotande febern, allvarligare än de bröstsmärtor som föranlett Tegretolbehandlingen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att den yrsel, trötthet, onormala sömnbehov och påverkan av levervärdena som drabbat patienten i anslutning till medicineringen med Tegretol hade orsakats genom denna läkemedelsanvändning. Dessa övergående besvär bedömdes dock inte vara allvarligare än patientens svåra bröstsmärtor, varför kravet på ersättning för dem hade avböjts enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Patientens kraftiga feberreaktion, liksom de kvarstående besvären i form av uttalad trötthet, balanssvårigheter och försämrat sockerläge, ansågs inte med övervägande sannolikhet ha orsakats av Tegretolmedicineringen, varför kravet på ersättning för dessa besvär hade avböjts enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna.
Nämnden gjorde i yttrande den 7 januari 1998 följande bedömning:
Av utredningen i ärendet framgår att patienten för sina svåra bröstsmärtor behandlats med ett flertal läkemedel, bl a Tegretol, Tryptizol, Renitec och Iktorivil, samt att han för högt blodtryck medicinerat med Tenormin. Frågan
om de besvär som patienten anmält utgör en läkemedelsskada skall avgöras med hänsyn till samtliga läkemedel som patienten använt, även om de inte har omnämnts i hans skadeanmälan (jfr nämndens yttrande i ärende nr 16/1997).
Läkemedelsförsäkringen har vitsordat att de besvär i form av yrsel, trötthet, somnolens och leverpåverkan som uppträtt i anslutning till medicineringen med Tegretol har med övervägande sannolikhet orsakats genom användningen av detta läkemedel. Enligt nämndens mening är det övervägande sannolikt att också patientens frossa och höga feber i september 1996 har samband med denna läkemedelsanvändning. Det framstår vidare som övervägande sannolikt att de läkemedel som patienten har använt och delvis alltjämt använder för sitt smärttillstånd och höga blodtryck har bidragit till hans fortsatta trötthet och hans balanssvårigheter. Däremot saknas belägg för att patientens diabetesbesvär har orsakats genom läkemedelsanvändningen.
Trötthet, yrsel och balanssvårigheter är en känd biverkan hos många av de läkemedel som patienten har använt. Läkemedelsanvändningen har dock ansetts nödvändig för att behandla patientens svåra smärttillstånd. Med hänsyn härtill får inte bara patientens övergående besvär utan också de fortsatta besvär som åtminstone delvis orsakats genom läkemedelsanvändningen – oavsett i vilken grad denna användning har bidragit till besvären – skäligen tålas utan rätt till ersättning.
Dnr 24/1997