Underlivsblödningar, som orsakats genom användning av ett läkemedel för att hejda tidigare blödningar till följd av läkemedelsbehandling för torra slemhinnor, har medfört en sådan försvagning att patienten fallit omkull samt brutit en arm och ett lårben. Dessa skador har ansetts utgöra en adekvat följd av läkemedelsskadan. – Skadorna har ansetts vara så svåra att de i jämförelse med de behandlade grundbesvären inte skäligen bort tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1916, behandlades med läkemedlet Ovesterin för torra slemhinnor. Under en utlandsresa försummade hon att ta tabletterna några dagar, varvid hon fick blödningar i underlivet som upphörde när hon började ta tabletterna igen. I oktober 1993 bytte hon ut tabletterna mot vagitorier. Hon upphörde med denna Ovesterinbehandling i maj 1994 men fick då nya blödningar under två veckor. För att hejda blödningarna tog hon läkemedlet Primolut-Nor under tio dagar. När hon upphörde med denna medicinering i juni 1994 fick hon, som hennes läkare hade förutspått, nya blödningar. Dessa var emellertid så kraftiga att hon blev allmänt försvagad. På väg till sin läkare föll hon och bröt vänster arm och vänster lårben, för vilka skador hon vårdades på sjukhus under tre månader.
Patienten anmälde att läkemedlet Ovesterin hade orsakat blödningarna och arm- och benfrakturerna samt begärde ersättning för sveda och värk dels för smärtsamma gynekologiska undersökningar, dels för värk och nedsatt rörlighet i vänster arm och vänster ben.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att blödningarna under hösten 1993 berodde på att patienten försummat att ta läkemedlet Ovesterin några dagar samt att blödningarna under våren 1994 inte orsakats av det anmälda läkemedlet Ovesterin utan var en förväntad följd av läkemedlet Primolut-Nor. Samband förelåg därför inte mellan anmält läkemedel och anmäld skada. Ersättningskravet hade på grund därav avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 27 maj 1997 följande bedömning:
Att patienten fick blödningar när hon upphörde att använda läkemedlet Ovesterin är en känd verkan som hon, vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser, får finna sig i utan rätt till ersättning. Detta gäller även om hon inte informerats om risken för denna biverkan.
Också den bortfallsblödning som uppkom när patienten använde läkemedlet Primolut Nor för att hejda de tidigare blödningarna har utgjort en känd
läkemedelsbiverkan. Även om denna bortfallsblödning varit av större omfattning än normalt anser nämnden att hon, vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna, får tåla den utan rätt till ersättning.
Det är övervägande sannolikt att patienten till följd av den senaste bortfallsblödningen blivit så försvagad att hon fallit omkull, varvid hon brutit vänster arm och vänster lårben. Denna skada, som utgör en adekvat följd av läkemedelsskadan, måste anses vara så svår att den i jämförelse med de behandlade grundbesvären inte skäligen bör tålas utan rätt till ersättning. I denna del föreligger därför en ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr 2/1997
(Jfr RFS B:8 1997:7)