Undantaget för läkemedel som har tillhandahållits av andra än medlemmar i Läkemedelsförsäkringsföreningen är i praktiken tillämpligt bara i sådana sällsynta fall då det står klart att ett läkemedel som hör till denna kategori ensamt har orsakat en läkemedelsskada. – Bedömningen av om en skada har orsakats genom läkemedelsanvändning avser i övrigt alla läkemedel som patienten har använt.
Patienten, född 1946, skadade år 1986 en tå på höger fot. Sedan skadan medfört allt svårare smärtor och en bit av mellanfotsbenet därför tagits bort år 1988 utan att medföra någon förbättring, amputerades tån år 1993. Smärtorna från höger fot kvarstod dock, och patienten behandlades med olika smärtstillande läkemedel, bl a Lobac, samt ett flertal Marcainblockader i foten. Patienten led också av hjärtbesvär, för vilka han behandlades med ett flertal hjärtmediciner. Han hade därutöver mångåriga besvär av värk i nacke och skuldror, vilka behandlades med Lobac under åren 1987–1992. Efter olika sjukskrivningsperioder fr o m den 1 september 1988 beviljades patienten år 1994 halvt sjukbidrag, som senare övergick till hel förtidspension.
Patienten anmälde i augusti 1994 till Läkemedelsförsäkringen (Trygg- Hansa) att hans omfattande medicinering sedan år 1986 med smärtstillande läkemedel, bl a Lobac, och olika hjärtmediciner hade medfört biverkningar i form av tandskador, tal- och minnessvårigheter, balanssvårigheter, svimning, yrsel och synsvårigheter.
Läkemedelsförsäkringen (Trygg-Hansa) undantog från prövningen läkemedlet Lobac, eftersom Konsortiet för läkemedelsförsäkring i april 1994 funnit att de anmälda besvären inte hade samband med medicineringen under åren 1987–1992 med detta läkemedel. Vidare förklarades de anmälda hjärtmedicinerna inte ingå i försäkringens prövning.
Beträffande de anmälda besvär som uppträtt i anslutning till användningen av övriga läkemedel ansåg Läkemedelsförsäkringen att övervägande sannolikhet för orsakssamband förelåg men att besvären med hänsyn till den svåra grundsjukdomen i form av ett svårt invalidiserande och terapiresistent smärttillstånd skäligen fick tålas utan rätt till ersättning. När det gällde de uppgivna kvarstående besvären fanns det enligt försäkringen inte övervägande sannolikhet för samband med de anmälda läkemedlen. Patientens ersättningskrav hade av dessa skäl helt avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 26 maj 1997 följande bedömning:
Läkemedelsförsäkringen har godtagit att det föreligger övervägande sannolikhet för orsakssamband mellan de läkemedel som patienten anmält och dels de besvär som uppkommit i anslutning till läkemedelsanvändningen, dels tandskador till följd av muntorrhet genom läkemedelsanvändningen. Den fråga som nämnden beträffande dessa biverkningar har att ta ställning till är om de är ersättningsbara enligt § 5 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser.
Den skälighetsbedömning som skall göras enligt nämnda paragraf tar bl a sikte på en avvägning mellan, å ena sidan, svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen hos patienten och, å andra sidan, läkemedelsskadans verkningar. Av detta följer att även en allvarlig läkemedelsskada många gånger måste tålas om den behandlade grundsjukdomen varit av allvarlig art. Detta gäller även om patienten inte har informerats om risken för biverkningarna.
Patientens grundsjukdom är av allvarlig art. Nämnden delar Läkemedelsförsäkringens bedömning att de övergående biverkningar och de tandskador som orsakats av de anmälda läkemedlen får, vid en avvägning mot grundsjukdomen, skäligen tålas utan någon rätt till ersättning.
Beträffande övriga kvarstående besvär har Läkemedelsförsäkringen ansett att det inte är övervägande sannolikt att de har orsakats av de läkemedel som patienten anmält. Försäkringen har dock från denna prövning undantagit läkemedlet Lobac och vissa hjärtmediciner. Med anledning härav kan framhållas följande.
Många patienter använder inte sällan flera olika läkemedel som var för sig eller tillsammans kan ge upphov till biverkningar av olika slag. En av fördelarna med läkemedelsförsäkringen har ansetts vara att den ger ersättning för en skada som med övervägande sannolikhet har orsakats genom läkemedelsanvändning utan att det behöver fastställas vilket eller vilka av flera använda läkemedel som framkallat skadan. Någon gång kan det visserligen bli nödvändigt att göra det, eftersom försäkringen enligt § 1 i ersättningsbestämmelserna innehåller ett undantag för sådan läkemedelsskada som orsakats av läkemedel vars tillverkare eller importör inte är medlem i Läkemedelsförsäkringsföreningen. När patienten har använt flera läkemedel, av vilka något inte omfattas av försäkringen, torde detta undantag dock i praktiken bli tillämpligt
bara i sådana sällsynta fall då det står klart att det undantagna läkemedlet ensamt har orsakat läkemedelsskadan.
I förevarande fall är det inte fråga om några läkemedel som är undantagna från försäkringen. Vid bedömningen av om det föreligger en ersättningsbar läkemedelsskada kan man inte bortse från vissa använda läkemedel t ex därför att det tidigare prövats om enbart dessa läkemedel har orsakat skadan eller därför att de inte omnämnts i patientens skadeanmälan.
Bedömningen av om patientens kvarstående besvär – utöver tandskadorna – har orsakats av läkemedel bör därför avse alla läkemedel som patienten använt, dvs även läkemedlet Lobac och hjärtmedicinerna. Vid en sådan samlad bedömning finner nämnden emellertid att det inte föreligger övervägande sannolikhet för orsakssamband mellan besvären och de använda läkemedlen.
Nämnden anser således att någon ersättningsbar läkemedelsskada inte föreligger.
Dnr 16/1997
Jfr RFS B:8 1997:5