Personlighetsstörning i form av ekonomisk omdömeslöshet som uppträtt i samband med användning av bensodiazepinpreparat har ansetts inte bero på en patofysiologisk rubbning och därmed inte utgöra en skada av kroppslig art.
Patienten, född 1963, behandlades sedan lång tid tillbaka med olika bensodiazepinpreparat för kroniska ångestsymptom.
Patienten anmälde till Läkemedelsförsäkringen att hon drabbats av beroende och abstinensbesvär samt personlighetsförändring som följd av att hon förskrivits bensodiazepinpreparat i onormalt stor omfattning och utan hänsynstagande till de problem detta medfört för henne.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte förelåg någon kroppslig skada till följd av medicineringen och att patienten därför inte hade rätt till ersättning för läkemedelsskada. Vidare åberopades att patienten hade missbrukat läkemedlen, varför rätt till ersättning inte heller förelåg enligt § 7 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 5 maj 1997 följande bedömning:
Skada av kroppslig eller rent psykisk art?
Enligt § 3 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser omfattar försäkringen endast sjukdom eller annan skada av kroppslig art. I den kommentar som hör till ersättningsbestämmelserna sägs att psykiska symtom som har sin orsak i eller är en följd av påvisbara anatomiska skador eller patofysiologiska rubbningar av läkemedel dock anses vara av kroppslig art och därmed ersättningsbara. Beträffande bakgrunden till och innebörden av detta undantag för psykiska skador som inte har en anatomisk orsak eller beror på patofysiologisk rubbning kan hänvisas till Bengt S Nilsson, Att värdera psykiska symtom i samband med läkemedelsbehandling, i Vänbok till Carl E Sturkell, 1996, s 185 ff.
När det gäller det läkemedelsberoende som patienten anmält kan nämnas att det i kommentaren till ersättningsbestämmelserna sägs att beroende som kan uppkomma vid behandling med vissa läkemedel, t ex bensodiazepiner, får betecknas som ett rent psykiskt beroende och alltså inte utgör en sådan skada av kroppslig art som omfattas av läkemedelsförsäkringen. Nämnden har i flera yttranden gett uttryck åt samma uppfattning (se bl a RFS B:8 1992:1). Patientens läkemedelsberoende utgör alltså inte en ersättningsbar skada.
De abstinensbesvär som patienten uppger sig ha haft i form av bl a värk i muskler och leder samt njurproblem är däremot att betrakta som en skada av kroppslig art. Vissa akuta kroppsliga besvär, d v s besvär inom några månader från utsättandet av de aktuella läkemedlen, kan ha samband med medicineringen, medan det saknas belägg för att denna kan orsaka en kroppsskada av bestående art eller av längre varaktighet (se RFS B:8 1992:1). Trygg-Hansa bör utreda och ta ställning till om de akuta abstinensbesvär som kan ha uppkommit i anslutning till att läkemedlen sattes ut är av sådan art och omfattning att de berättigar till ersättning från försäkringen.
Frågan om personlighetsstörningar till följd av läkemedelsanvändning är att anse som en skada av kroppslig eller rent psykisk art har behandlats av nämnden i ett fall (se RFS B:8 1991:3). Nämnden fann att personlighetsförändring i form av hypomant tillstånd efter användning av ett licenspreparat var en följd av patofysiologisk rubbning och därmed en skada av kroppslig art. Till skillnad från vad som är fallet med det läkemedel som då var aktuellt finns det inget som tyder på att sådana läkemedel som det nu är fråga om - bensodiazepiner - kan ge upphov till en patofysiologisk rubbning, d v s en objektivt påvisbar rubbning av kroppens funktioner som leder till sjukdom. Det är därför inte övervägande sannolikt att de personlighetsstörningar i form av ekonomisk omdömeslöshet som patienten anmält i detta ärende utgör en skada av kroppslig art.
Missbruk?
Läkemedel av det slag som det är fråga om i detta ärende är till sin natur beroendeframkallande och kan alltså ge upphov till ett läkemedelsmissbruk. Av utredningen i ärendet framgår att patienten också, objektivt sett, har utvecklat ett sådant missbruk. Huruvida detta skall medföra att föreskriften i
§ 7 i ersättningsbestämmelserna om bortfall av ersättning på grund av uppenbart missbruk av läkemedel är tillämplig saknar nämnden anledning att ta ställning till i detta ärende, där frågan inte har ställts på sin spets.
Felbehandling?
Med anledning av att patienten anmält att de använda läkemedlen förskrivits i onormalt stor omfattning och utan hänsynstagande till patientens problem kan nämnas att enligt § 4 i ersättningsbestämmelserna en läkemedelsskada inte ersätts, om skadan beror på felaktig förskrivning eller medicinering eller bristande kontroll av medicinering och skadan omfattas av patientförsäkring. I kommentaren till ersättningsbestämmelserna sägs att avsikten är att undanta sådana läkemedelsskador som har sin grund i att läkemedlet använts i strid med gällande anvisningar. Om sålunda anvisningarna för användningen av ett läkemedel inte följts av vårdgivaren eller erforderliga instruktioner inte lämnats till patienten, regleras en eventuell skada genom patientförsäkringen.
Dnr 69/1996
(Jfr RFS B:8 1997:3)