Vid uppskattningen av den medicinska invaliditetsgraden för ospecifika besvär av annan än kroppslig art har graden av arbetsoförmåga ansetts kunna påverka bedömningen.
Patienten, född 1944, lider sedan år 1967 av en svårbehandlad migrän för vilken hon var sjukskriven på halvtid när hon år 1989 ådrog sig en hjärnstams
skada till följd av behandling med läkemedlet Anervan. Hon hade före denna tidpunkt också behandlats för depressiva symtom. Läkemedelsskadan medförde kvarstående, relativt ospecifika besvär i form av ökad uttröttbarhet, koncentrationsproblem, minnesstörningar samt depressionsbenägenhet. I april 1995 beviljades hon ¾ förtidspension.
I läkarutlåtande den 11 januari 1996 uppskattades patientens sammanlagda medicinska invaliditet på grund av psykiska besvär till 25 %, varav 15 % kunde hänföras till läkemedelsskadan medan den återstående nedsättningen av den psykiska funktionsförmågan bedömdes ha förelegat redan före denna skada.
Patienten ansåg att invaliditetsgraden borde uppskattas till 50 %.
Läkemedelsförsäkringen bedömde den medicinska invaliditetsgraden till följd av läkemedelsskadan till 15 % och beräknade ersättningen till patienten för lyte och men samt olägenheter i övrigt med utgångspunkt i denna invaliditetsgrad.
Nämnden gjorde i yttrande den 29 oktober 1997 följande bedömning:
Enligt vad patientens ombud har upplyst är patienten numera helt arbetsoförmögen.
Den medicinska invaliditeten skall visserligen inte bestämmas utifrån patientens arbetssituation utan i princip baseras enbart på patientens fysiska och psykiska funktionsnedsättning. Läkemedelsskadan består emellertid av relativt ospecifika besvär i form av ökad uttröttbarhet, koncentrationsproblem, minnesstörningar samt depressionsbenägenhet. Vid en samlad bedömning av den medicinska invaliditetsgraden kan man i ett sådant fall inte bortse från att graden av arbetsoförmåga utgör en indikation på hur pass allvarliga besvären är och på så sätt kan påverka bedömningen. Samtidigt bör beaktas att en viss nedsättning av den psykiska funktionsförmågan förelåg redan före läkemedelsskadan.
Enligt nämndens bedömning medför patientens kvarvarande besvär på grund av läkemedelsskadan en högre medicinsk invaliditet än vad Läkemedelsförsäkringen har kommit fram till. Nämnden anser att den medicinska invaliditetsgrad som kan hänföras till läkemedelsskadan bör uppskattas till 25 %.
Dnr 21/1997
Jfr RFS B:8 1997:10