Skada som inte berott på ett läkemedels verkan som läkemedel har inte ansetts ha uppkommit genom användning av läkemedel.
Patienten, född 1932, genomgick i maj 1982 en knäoperation. Ingreppet utfördes i spinalanestesi, d v s bedövning av bålens nedre del och nedre extremiteter genom insprutning av bedövningsmedel i ryggmärgskanalens subaraknoidalrum i ländregionen. Efter ingreppet fick patienten symptom på s k spinalhuvudvärk som blivit bestående.
Patienten ansåg att hon fått " hypertensive postdural puncture cephalgia" orsakad av bedövningsvätskans irriterande effekter på hjärnhinnorna och anförde att det kunde röra sig om en indirekt orsakad läkemedelsskada. Hon uppfattade postspinal huvudvärk orsakad av liquorläckage som en skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet orsakats genom användning av läkemedel, nämligen bedövningsvätska. För införandet av bedövningsvätskan är injicering med åtföljande läckage genom injektionshålet en nödvändighet, och den postspinala huvudvärken har därför orsakats genom användning av bedövningsvätska, vilket är läkemedel. Om den postspinala huvudvärken är en utlösande faktor för övergången till senare spänningshuvudvärkstillstånd, finns ett indirekt samband mellan användningen av läkemedlet och den efterföljande spänningshuvudvärken.Själva injektionen, hålet och liquorläckaget är alltså en nödvändig ingrediens i själva användningen av läkemedlet. En primär huvudvärk kan uppkomma genom tryckförändringar i spinalkanalen på grund av läckage i hålet efter punktionen. Huvudfrågan blir enligt patienten därför om detta ska intolkas i begreppet "användning av läkemedel" eller om detta begrepp endast avser läkemedlets direkta kemiska effekter.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att de anmälda besvären inte med övervägande sannolikhet hade orsakats genom användning av aktuellt bedövningsmedel.
Nämnden gjorde i yttrande den 25 oktober 1995 följande bedömning:
Nämnden anser inledningsvis att det inte är övervägande sannolikt att patientens huvudvärksbesvär är en följd av att bedövningsmedlet orsakat en hjärnhinneretning.
Nämnden konstaterar vidare att skador, som inte beror på läkemedlets verkan som läkemedel, inte kan anses ha uppkommit genom användning av läkemedel. Detta framgår av tillämplig kommentar till ersättningsbestämmelserna (kommentar fr o m den 1 januari 1988; jfr SOU 1976:23 s. 59).
Mot bakgrund av ovanstående anser nämnden, att någon ersättningsbar läkemedelsskada inte föreligger.
Dnr 7/1995
(Jfr RFS B:8 1996:09)
Anmärkning. Patienten hade tidigare begärt ersättning från patientförsäkringen. I yttrande den 17 oktober 1988 delade Patientskadenämnden Patientförsäkringens bedömning att den omedelbara huvudvärken var att hänföra till spinalanestesin och på liquorläckaget och att det var fråga om en sådan oundviklig komplikation som inte var ersättningsbar enligt patientförsäkringens ersättningsbestämmelser.