Bröstkörtelförstoring hos en manlig patient till följd av behandling med antidepressiva läkemedel för att lindra panikångest har ansetts så sällsynt och av sådan omfattning att denna biverkan inte skäligen bort godtas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1957, behandlades med olika psykofarmaka av typen tricykliska antidepressiva läkemedel för panikångest. På grund av behandling med läkemedlet Tryptizol fick patienten en uttalad gynekomasti, d v s bröstkörtelförstoring.
Patienten anförde att denna bestående biverkan innebar värre besvär än grundsjukdomen och därför var ersättningsbar.
Läkemedelsförsäkringen anförde att läkemedlet hade satts in på rätt indikation och i riktiga doser. Samband med läkemedelsanvändningen förelåg, och den anmälda biverkningen var känd men sällsynt. Grundsjukdomen var inte av lindrig art utan svårbehandlad och tidvis invalidiserande. Biverkningen var relativt sett av mindre svår karaktär än grundsjukdomen och fick tålas av patienten.
Nämnden gjorde i yttrande den 13 juni 1995 följande bedömning:
Patienten har behandlats med olika psykofarmaka för panikångest. Den aktuella medicineringen med Tryptizol sattes in i augusti 1991 och avbröts i maj 1994. Medicineringen har med övervägande sannolikhet orsakat bröstkörtelförstoring (gynekomasti) hos patienten. Detta är en känd men sällsynt biverkan av behandling med Tryptizol.
Den aktuella behandlingen med Tryptizol sattes in på rätt indikation och med korrekt dosering. Patientens ångestattacker förbättrades med medicineringen. Emellertid anser nämnden att den biverkan i form av gynekomasti, som patienten drabbades av, är så sällsynt och av sådan omfattning att den inte skäligen bort godtas av patienten som en följd av läkemedlets användning.
Med stöd av § 5 i de aktuella ersättningsbestämmelserna från år 1993 föreligger således en ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr 4/1995
(Jfr RFS B:8 1996:07)