En blödarsjuk person har avlidit sedan han smittats av HIV-virus i samband med läkemedelsbehandling. De efterlevandes underhållsbehov har uppskattats med ledning av Trafikskadenämndens schabloner för förlust av underhåll. – De efterlevande har ansetts inte kunna tillerkännas ersättning för psykiskt lidande med anledning av dödsfallet. – Möjlighet har inte ansetts finnas att vid tillämpningen av läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser ta sådana hänsyn som legat bakom ersättningarna till Estoniaoffrens anhöriga i den mån dessa ersättningar gått utöver vad som följer av gällande rätt.
Patienten, född 1942, led av blödarsjuka och behandlades därför med ett blodpreparat, ett s k faktorkoncentrat, för att öka blodets koaguleringsförmåga och därmed förebygga blödningar som kunde få allvarliga konsekvenser. Till följd av behandlingen smittades han av HIV-virus. Han utvecklade sedermera AIDS och avled i denna sjukdom sommaren 1994.
Läkemedelsförsäkringen betalade ersättning för begravningskostnader och för den efterlevande makans förlust av underhåll. De efterlevandes underhållsbehov uppskattades med ledning av Trafikskadenämndens schabloner. Den avlidnes makas underhållsbehov beräknades till 60 % av den tidigare familjeinkomsten. Första året efter dödsfallet förelåg för hennes del ingen förlust av underhåll. För tiden därefter beräknades hennes underhållsförlust till 23.000 kronor per år t o m den dag den avlidne skulle ha fyllt 65 år om dödsfallet inte inträffat. Från denna tidpunkt skulle den årliga ersättningen till henne för förlust av underhåll ha halverats. I stället för en periodisk livränta valde den efterlevande makan ett engångsbelopp på 254.000 kronor. Den avlidnes barn, vilkas underhållsbehov beräknades till 18.000 kronor om året, ansågs inte berättigade till ersättning för förlust av underhåll vid sidan av de pensionsförmåner som utgick till dem med anledning av dödsfallet.
Dödsboet krävde att patientens maka och två barn fick samma ersättning för förlust av underhåll och psykiskt lidande som lämnats till Estoniaoffrens anhöriga.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att beräkningen av de efterlevandes ersättning för förlust av underhåll hade skett i enlighet med gällande riktlinjer samt att det saknades möjlighet att lämna ersättning till de efterlevande för psykiskt lidande till följd av dödsfallet.
Nämnden gjorde i yttrande den 27 januari 1997 följande bedömning:
Förlust av underhåll
I fall då personskada har lett till döden utgår enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen under vissa förutsättningar skadestånd till efterlevande för förlust av underhåll. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till de efterlevandes förmåga och möjligheter att genom bl a eget arbete och förmåner som utgår med anledning av dödsfallet själva bidra till sin försörjning.
Vid uppskattningen av de efterlevandes underhållsbehov tillämpas i den utomrättsliga skaderegleringen schabloner som har fastställts av Trafikskadenämnden. Dessa schabloner har stöd i förarbetena till de ändringar som gjordes i 5 kap. skadeståndslagen år 1975 (se SOU 1973:51 s. 286). De har inte heller mött någon erinran vid den översyn av bestämmelserna i det kapitlet som nyligen gjorts av Kommittén om ideell skada; en förutsättning har dock förklarats vara att den som styrker ett större underhållsbehov får högre ersättning än som följer av schablonen, något som också brukar iakttas i praxis (se SOU 1995:33 s. 21, 124 f och 371).
I detta ärende har Konsortiet uppskattat de efterlevandes underhållsbehov med ledning av de nämnda schablonerna. Konsortiet har därvid funnit att den avlidnes maka, vilkens underhållsbehov bestämts till 340.000 kr om året, har rätt till ett engångsbelopp om 254.000 kr sedan hänsyn tagits till hennes egen pension och de pensionsförmåner som utgår till henne med anledning av dödsfallet. Detta belopp har betalats ut i oktober 1996. Däremot har den avlidnes barn, vilkas underhållsbehov bestämts till 18.000 kr om året, inte ansetts berättigade till någon ersättning för förlust av underhåll vid sidan av de pensionsförmåner som utgår till dem med anledning av dödsfallet.
Dödsboet har inte styrkt att de efterlevande har ett större underhållsbehov än det som Konsortiet sålunda uppskattat med ledning av schablonerna. På grund härav och med beaktande av de pensionsförmåner som utgår med anledning av dödsfallet finner nämnden att de efterlevande inte har rätt till ersättning för förlust av underhåll utöver vad som erbjudits och utbetalats av Konsortiet. Detta gäller även om barnens underhållsbehov uppskattas med utgångspunkt i att de kommer att fortsätta att studera till 21 års ålder.
Psykiskt lidande
Den som har tillfogats personskada i form av chock eller andra psykiska besvär genom underrättelsen om att en nära anhörig dödats genom en skadeståndsgrundande handling har i tidigare rättspraxis vägrats skadestånd. Denna praxis ändrades av Högsta domstolen år 1993, då närstående till den som blivit uppsåtligen dödad tillerkändes skadestånd för psykiska besvär med anledning av dödsfallet (se NJA 1993 s. 41 I och II). I rättsfallet NJA 1996 s. 377 uttalade Högsta domstolen att det fanns goda skäl att vara restriktiv med att ytterligare utvidga skadeståndsmöjligheterna genom rättspraxis. Det dödsfall som det var fråga om i det fallet hade emellertid orsakats genom en grov
vårdslöshet från skadevållarens sida som låg mycket nära ett uppsåtligt handlande. Särskilt med hänsyn härtill tillerkändes personer som stått den avlidne särskilt nära ersättning för personskada.
Omständigheterna i detta ärende är inte sådana att de kan jämställas med situationen i de rättsfall där ersättning för personskada sålunda tillerkänts närstående till den som dödats genom en uppsåtlig eller grovt vårdslös handling. Det saknas därför stöd i gällande rätt för att lämna sådan ersättning i förevarande fall (jfr SOU 1995:33 s. 379). Någon möjlighet att ge ersättning till de efterlevande för sorg och saknad med anledning av dödsfallet finns inte heller enligt gällande rätt (se SOU 1995:33 s. 149).
Sammanfattning och avslutande synpunkter
På grund av det anförda anser nämnden att ytterligare ersättning inte kan lämnas till de efterlevande.
Med anledning av att dödsboet hänvisat till de ersättningsbelopp som betalats ut till anhöriga till personer som omkommit vid Estoniakatastrofen vill nämnden tillägga att dessa belopp utgör resultatet av en förhandlingsuppgörelse och inte speglar vad som gäller enligt svensk skadeståndsrätt. Vid tillämpningen av läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser, vilka i fråga om bestämmande av ersättningen – med vissa undantag – hänvisar till 5 kap. 1–5 §§ skadeståndslagen, finns det inte möjlighet att ta sådana hänsyn som legat bakom ersättningarna till Estoniaoffrens anhöriga i den mån dessa ersättningar går utöver vad som följer av gällande rätt.
Dnr 71/1996
Jfr RFS B:8 1996:28