En nervskada har uppkommit efter ryggmärgsbedövning. Det har ansetts sannolikt i sig att skadan är en följd av toxisk påverkan av läkemedel. Sannolikheten för läkemedelsanvändningen som orsak till skadan jämfört med övriga tänkbara orsaker har ansetts vara så mycket större att kravet på övervägande sannolikhet för orsakssamband varit uppfyllt.
Patienten, född 1953, undersöktes i ett knä med artroskop (nålkikare) och erhöll därvid ryggmärgsbedövning. När bedövningen släppt kvarstod känslolöshet och kraftnedsättning i det ena benet.
Patienten ansåg att besvären var en följd av ryggmärgsbedövningen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det visserligen förelåg ett tidssamband men att det inte var övervägande sannolikt att injektionsvätskan orsakat skadan eftersom den endast var ensidig.
Nämnden gjorde i yttrande den 9 januari 1997 följande bedömning:
Enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna förstås med läkemedelsskada sjukdom eller annan skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet har orsakats genom läkemedelsanvändning.
Nämnden beaktar att patienten vid genomförandet av ryggmärgsbedövningen inte har reagerat onormalt med t ex smärta när bedövningen anlades. Det har inte heller varit nödvändigt med fler än ett stick. Detta i förening med det starka tidssambandet talar för ett orsakssamband mellan läkemedlet och nervskadan. Det är alltså sannolikt i sig att skadan är en följd av en toxisk (giftig) påverkan av läkemedlet.
Vad som kan tala mot ett sådant samband är egentligen endast att nervskadan är ensidig. Enligt nämndens mening kan detta förhållande inte tillmätas någon utslagsgivande betydelse.
Vid en samlad bedömning finner nämnden att sannolikheten för läkemedelsanvändningen som orsak till skadan jämfört med övriga tänkbara orsaker är så mycket större att det i § 3 i ersättningsbestämmelserna uppställda kravet på övervägande sannolikhet för orsakssamband får anses uppfyllt.
Dnr 65/1996
(Jfr RFS B:8 1996:26)