Sambands­bedömning

Bakgrund

Patienten, född 1954, sökte hösten 1989 läkare för besvär från höger hälsena. Hon hade även värk i hälens undersida. Hon fick därför en kortisoninjektion i hälen. Därefter utvecklade hon en hälkuddeatrofi, d v s en vävnadsförtvining i hälkudden, med åtföljande besvär av sprickbildning och smärtor i det aktuella området. Hälkuddeatrofin bedömdes vara en ersättningsbar läkemedelsskada, och patienten fick bl. a. ersättning för kvarstående besvär på grund av skadan. Dessa besvär ansågs motsvara 5 % medicinsk invaliditet. Sex år senare, under hösten 1995, återkom patienten med begäran om omprövning på grund av nytillkomna besvär. Det hade tillkommit en förhårdnad i området vid substansdefekten i höger hälkudde. Förhårdnaden var starkt ömmande och medförde besvär i patientens arbete som undersköterska. Hon blev därför helt sjukskriven med anledning av de nytillkomna hälbesvären.

Patienten

Patienten ansåg att de nytillkomna besvären hade samband med kortisoninjektionen hösten 1989 och krävde därför ersättning för dessa besvär.

Läkemedels­försäkringen

Läkemedels­försäkringen ansåg att det var mindre sannolikt att de nytillkomna besvären var en följd av kortisoninjektionen hösten 1989. De besvär som kunde hänföras till den ersättningsbara läkemedelsskadan översteg inte 5 % medicinsk invaliditet och var ej arbetshindrande. Ytterligare ersättning kunde därför inte lämnas.

Nämnden

Nämnden gjorde i yttrande den 9 december 1996 följande bedömning:

Nämnden anser att utredningen i ärendet ger belägg för att förhårdnaden under höger häl med övervägande sannolikhet är en följd av den hälkuddeatrofi som uppkom år 1989 i samband med en kortisoninjektion. Patientens nuvarande besvär har således samband med den ursprungliga läkemedelsskadan och patienten har därför rätt till ersättning från Läkemedels­försäkringen för dessa besvär.

Dnr 56 /1996
(Jfr RFS B:8 1996:25)