Frågan om en skada är av kroppslig eller rent psykisk art bör normalt prövas innan ställning tas till frågan om det är övervägande sannolikt att skadan har orsakats genom användning av läkemedel.
Patienten, född 1939, ådrog sig år 1981 en skallskada. Efter denna händelse fick han värk i nacken och höger arm. Han drabbades även av psykiska besvär, vilka förvärrades och ledde till depression på grund av konflikter på arbetsplatsen. För de psykiska besvären påbörjades år 1983 behandling med ångestdämpande och lugnande medel.
Patienten ansåg att de psykiska besvären var en följd av läkemedelsanvändningen och hänvisade till att nämnden tidigare ansett ett liknande fall ersättningsbart.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att patientens besvär i form av nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, minnesförluster och sömnbesvär inte med övervägande sannolikhet orsakats genom läkemedelsanvändningen; denna besvärsbild uppträdde redan i anslutning till skalltraumat år 1981.
Nämnden gjorde i yttrande den 11 oktober 1996 följande bedömning:
Med läkemedelsskada förstås enligt § 3 i ersättningsbestämmelserna sjukdom eller annan skada av kroppslig art. Rent psykiska skador, d v s psykiska symptom utan anatomiskt samband, innefattas inte i begreppet läkemedelsskada.
Frågan om en skada är av kroppslig eller rent psykisk art kan ibland vara svår att avgöra (jfr Bengt S Nilsson, Att värdera psykiska symptom i samband med läkemedelsskada, i Vänbok till Carl E Sturkell, 1996, s 185 ff). Om det i ett sådant fall inte föreligger övervägande sannolikhet för att skadan har orsakats genom användning av läkemedel, kan det vara befogat att ta ställning till den frågan först och alltså inte pröva om skadan är av fysisk eller psykisk art (jfr ärende nr 33/96). Nämnden vill dock understryka att det bör höra till undantagen att sambandsfrågan övervägs innan det har klarlagts om ersättningsbestämmelserna är tillämpliga därför att skadan är av kroppslig och inte rent psykisk art.
Den fråga som har underställts nämndens bedömning i detta ärende är om det är övervägande sannolikt att anmälda besvär har orsakats genom användning av läkemedlet Sobril. I likhet med Trygg-Hansa finner nämnden att så inte är fallet.
Dnr 53/1996
(Jfr RFS B:8 1996:23)