Upprepade infektioner har behandlats med ett immunstimulerande läkemedel som orsakat sårbildning på ena benet. Denna biverkan har vid tidpunkten för läkemedelsanvändningen inte varit lika känd som i dag. Eftersom det alltså inte varit fråga om ett övervägt och avsiktligt risktagande vid behandlingen, har biverkningen med hänsyn till läkemedelsskadans svårhetsgrad ansetts inte skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.n
Patienten, född 1954, led av upprepade infektioner som varit svårbehandlade på grund av brist på vita blodkroppar. Hon behandlades med immunstimulerande medel varvid sårbildning uppstod på ett ben.
Patienten ansåg att såret var en följd av läkemedelsanvändningen och begärde ersättning för denna läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att samband förelåg mellan läkemedelsanvändningen och anmälda besvär. Dessa utgjorde dock en känd biverkan vid behandlingen och hade alltså då kunnat förutses. Grundsjukdomen var allvarlig med risk för svåra infektioner. Biverkningarna var av mindre allvarlig karaktär än grundsjukdomen. De ansågs därför inte vara av den omfattning att de berättigade till ersättning vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 11 oktober 1996 följande bedömning:
Patientens grundsjukdom är av allvarlig art med risk för svåra infektioner. Vedertagen behandling mot sjukdomen är tillförsel av immunstimulerande medel, som ökar antalet vita blodkroppar.
Sårbildningen av vaskulittyp får anses ha givit patienten betydande besvär.
Vid tidpunkten för läkemedelsanvändningen i ärendet torde det inte varit lika känt som i dag att medlet kunde orsaka anmälda biverkningar. Enligt nämndens mening fanns det därför vid ifrågavarande medicinering inte anledning att ta dessa biverkningar i beräkning. Under sådana omständigheter har det inte varit fråga om ett övervägt och avsiktligt risktagande vid behandlingarna.
Mot bakgrund av det ovan sagda och med hänsyn till läkemedelsskadans svårhetsgrad anser nämnden att ersättningsbar läkemedelsskada föreligger vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser.
Dnr 42/1996
(Jfr FS B:8 1996:22)